Sådär, Rebekah sitter och plattar håret medans vi har otroligt tråkiga “in your face” på kanal 5 på tv…
Dagens fredagsfråga lyder:
Om man har ett barn som är “tjock-fet-och-ful” samt mobbad och utsatt i skolan.
Men på internet är barnet “någon”, han är sk klanledare, han är någon. En super hjälte och en person som skiljer sig totalt från den han/hon är i verkliga livet. Eller IRL (in real life) som dom säger på internet.
Han/hon lever hela sitt liv på nätet, missar det roliga i ungdomen, sitter inlåst flertalet av dygnets timmar och spelar och lever ut sitt liv som denna vill vara… Den totalta motsattsen mot den verklighet han måste möta i tex skolan.
Hur fan motiverar man honom/henne till ta steget ut till verkligheten och sköta skolan osv.
Alltså inte vanligt oskadligt spel, men när det blir ett missbruk!
Hur många ungdomar har inte detta problem och sitter timtals framför datorn och flyr den bistra verkligheten. Vad händer med dessa när dom inte har några betyg, jobb eller något att falla tillbaka på. Förutom att dom är WOW spelare på internet.
Hur skulle du göra och tackla detta problem om du var en föräldrar för en utsatt unge?
Helst seriösa svar, dvs inte jag skulle slå han tills han gick ut…
Frågan har varit i mitt huvud hela dagen sen jag i mitt arbete träffade ett företag som hjälper ungdomar o vuxna mot spelmissbruk.
Fundersam gästbloggare B, som inte har ett svar på detta…
Mannen på bilden har inget med texten att göra (tror jag…):
Kommentera? 2 kommentarer från:
bjura
Andreas
Idag råkade jag zappa in på en dokumentär om en mycket intressant flicka, en flicka jag faktiskt läst en bok av. En bok som jag minns att jag berördes av. Den boken hette Vingklippt Ängel och när jag hörde henne nämna boken så stannade jag kvar på kanalen. Men det var inget författar porträtt, det var en dokumentärfilm om Berny “Blue” Pålsson. Dokumenterad under tre år, tre år där den rosaklädda flickan levde med sin schizofreni & sin trygghet i att skära sig, kämpade mot sitt missbruk och mot myndigheterna som borde ha gett henne vård, myndigheterna som hon sökte vård och behandling från men som ständigt stängde dörrarna för henne. Hon satt med tjackryckningar i ansiktet och stora ögon och sa som ett mantra: “Jag vill få behandling”
Många missbrukare tynar bort i sitt missbruk, blir sitt missbruk. Men den här tjejen hade författardrömmar, hade större planer för sig själv än att leva på benzo o höra röster i sitt huvud.
Pia Bergström gjorde en sammanfattning av Bernys uppföljande bok i Aftonbladet:
Känn pulsen slå tar vid där Vingklippt ängel slutade. Berny är nitton, skrivs ut från ett behandlingshem, får en lägenhet, flyttar ihop med Jonas. Hon har lyckats sluta med skärandet men ångesten är kvar. Den botar hon själv med ”benzo” (starkt beroendeframkallande lugnande medicin som Valium, Xanax, Rohypnol) och sömnmedel, vaniljvodka och vin, amfetamin, kokain.
Boken är en beskrivning av de följande två åren då hon omväxlande bedövar sig, drogar och festar loss, tas in för akuta psykoser och avgiftning, skrivs ut igen med en bunt recept och börjar om. Hon klarar inte livet med droger, klarar det inte utan; skakar av abstinens, av hånande röster, maskar krälar under huden, över badrumsgolvet. Hon har flashbacks från tidiga sexuella övergrepp och är överdrivet sexuellt utspelande när hon är berusad. Hatar sig själv. Lovar att sluta med piller men tar dem ändå.
Hon gjorde mig intresserad av att läsa hennes nästa bok: Känn pulsen slå.
Så nu skall den inköpas & plöjas med större intresse än någonsin.
Bernys blogg
Sydsvenskan under en kväll med Berny
Berny i Aftonbladet
(Klicka på bilden för att få veta mer om dokumentären)
Kommentera? 6 kommentarer från:
Rebekah
Molly
Lenita
Alisa
Senaste kommentarer