Fick ett samtal från mamma igår kväll, hon stod ute på trappen på fjällstationen i Kvikkjokk där jag brukar jobba och som dom driver. Ovanför henne surrade helikoptrar och sökte en 10 årig pojke som försvunnit under en klassresa. lassen skulle fjällvandra och upp på prinskullen som är ett fjäll som tornar upp i en underbar utsikt precis utanför vår matsal. Ett så vackert fjäll håller nu en pojke gömd.
Ett par gäster på hotellet satt igår med min mor, alla hade dom djupt ångest inför det som hänt. Alla ville dom göra något och få den stackars femteklassaren hem till sin familj. De två manliga gästerna hade precis vandrat ned för “prinskullen” igår, vid samma tid som den lille pojken försvann. Dom såg ett par små barnvantar ligga på stigen när de gick hemåt, men likt mycket annat som tappas av vandrare i fjällen så var funderingarna över fyndet inte många utan de lät dem ligga ifall sällskapet som tappat dem gick samma stig igen. Kanske var det pojkens vantar?
Jag och mor satt och pratade om eventuella fallmöjligheter eller gropar, men kom inte på något som skulle kunna sluka en liten pojke utan ett ljud. Om han ramlat och fallit borde han ha skrikit av smärtan. Tänk om han gått i sin egen värld, och tittat upp för att upptäcka att han är ensam - på tok för sent för att hans pojkröst skall kunna göra sig hörd? Tänk om han tagit sig ned mot den vackra, vilda och kyliga Jokken och försökt att ta sig över… Då har Jokken slukat honom, bragt honom om livet. Eller så sitter han där, ihopkrupen och rädd och snart kommer han att bli upptäckt och återförenad med sin familj.
Sökandet med helikopter avslutades igår vid 23:00 eftersom pilotens elva timmar flygtid tagit slut, dessvärre var dom enligt lag tvugna att vänta innan sökandet kunde fortsätta. Då fanns det ju fortfarande en chans, man tycker att det är underligt att man enligt lag inte kunde få dispans och fortsätta flyga och leta. Nu på morgonen åkte helikoptern upp igen, sikten är bättre men en hel natt har gått…
Igår gick Leif skallgång med hemvärnet. Mor lovade att ringa om de fann pojken. Ännu har hon inte ringt…
Vi kan bara hoppas!
Prinskullen:

Foto: Leif Öhman
Expressen
Rekotorn: “Sånt får inte hända”
Från STF:s fjällstuga i Kvikkjokk följde man räddningsarbetet under kvällen och natten.
– Folk som är här går omkring och känner sig hjälplösa. Det sker utanför fönstret och man kan inget göra, säger platschefen Leif Öhman.
Han fortsätter:
– Man blir ju snabbt nerkyld i sådant här väder, uppe på höjderna snöar det ju. Det är bara att hoppas att man kan hitta barnet.
Försvunnen i fjällen.
Leif Öhman (mors man): Inga goda förutsättningar
Kuriren
Fortfarande borta 06:30
NSD: vilse i fjällen
DN: Försvunnen i fjällen
Norran: Pådrag i fjällen
Håll nu tummarna för denna lille pojke!
Kommentera? 2 kommentarer från:
carina
Helena


















































































Senaste kommentarer