w w w . r e b e k a h . s e

Jag har nu jobbat i 180 i flera dagar i rad. Lördags jobbade jag 10h - övertid. Galet trött.
På den stunden lyckades jag försova mig, få en springnota på 900:-, bråka med hovmärstaren så jag nästan fick sparken för att jag ville hem till mina ensamma hundar & missa bussen som jag i protest skulle ta när personalchefen sa att jag inte fick dra. Till mitt försvar: Jag visste inte att jag skulle jobba längre än till “lite mer än lunch”& hade ingen hundvakt. Vilket resulterade att jag blev sne vid kl. 22 och demonstrativt drog. Moget? Näe. Smart? Näe. Värt det? Ja, mina hundar går före allt. De är min familj.

Idag fick jag dock komma tillbaka till jobbet. Jobbade 10h till och har väl egentligen massor av bus att berätta om konstiga, roliga, jobbiga och mystiska gäster men idag ska jag sova tidigt så det blir inga anekdoter från mitt liv idag. Kan säga att jag har hundra skavsår, ont i hela kroppen och mina händer tillåter mig inte att hålla tallrikarna rätt. Höll på att skrika ut min hemlighet idag på jobbet när det gnälldes på att jag inte balanserar tallrikarna rätt. Men jag lät bli och så lär det förbli - jag vägrar att bli behandlad som en sjukling. Ni få som vet - jag har något otroligt ont just nu. Knäcker hellre fingrarna rätt så jag kan bära dom där jävla tallrikarna som dom bör bäras i förhållande till att berätta.

Annars?
Ja, jag skrämde inte iväg min kärlek trots att han hörde min demon-röst i natt. Han kanske pallar mig trots allt. Hade det inte vart fantastiskt om jag träffat någon som inte tycker att jag är underlig och klagar på mig? Hade väl vart första gången i mitt liv… Har lyckligtvis inte hört av offret för min “demonic-voice” inatt. Hoppas det förblir så - jag är konstigt nog fortfarande galet sne!

Mer?
Ja, saknad. Tröstlöst kåt och en aning förvirrad som vanligt.
I morgon skall jag till jobbet vid 09:45. Får se när jag kommer hem, skall tydligen festas till. Till största sannorlikhet så kommer jag inte att deltaga. Tillräckligt dåligt för mina älskade djur här hemma.

Festen från i fredags? Där låter jag bilderna tala för sig själv.
Dock finns ett par redigt pinsamma filmer på mig, dansandes på tjejtoan till en egenkomponerad sång och sedan - på annan toalett - sitter jag och sjunger en kärlekssång. Skall aldrig ut i offentlighetens ljus.

Outfitten för kvällen var min mormors 50-tals klänning & mina nya skor:

Vaknade dock på morgonen med lite ångest över att ha skändat min mormors minne (RIP!) genom att ha blitt dret i hennes klänning. Men jag hade ju iaf kul. O det är ju bra. Eller hur mormor?

Ser ut som om jag tänker kanske - men jag tror att det var precis det jag INTE gjorde.

Jag & Emelie fick plötsligt för oss att vara kreativa och konstnärliga på toaletten och tog en massa reflektions-kort i spegeln. Men det ser mest ut som om jag sjunger i mitt “lipgloss” - ASG!
Em är dock lika söt som alltid. *krama*

På toaletten verkade allt spännande hända! Haha! Här träffar jag och Emsie fr. vänster en f.d bodybuilder “1988″ och hennes syster - f.d. modellen “årgång?”. Två trevliga braudar!
(T.o.m “modellen” gillar Emelies bröst - alla gillar dom liksom. Jag är bräääädad! )

En okänd man friade till mig. Och visst ser jag väl glad ut - men mina tankar var hos någon helt annan.

Men detta är det totalt tuffaste utav ALLT. Jag tror inte att någon av er ens kan ANA hur jobbigt detta är för mig. Jag dör hellre än är i ett rum med uppstoppade djur. Jag har inte rört ett uppstoppat djur på 20år. TJUGO ÅR!! Men jag har nu träffat “Edgar the Elk” ett tiotal ggr, och i fredags vågade jag röra hans mule. Den var hård, som stelnat papper. Jag vet inte varför jag trodde att den skulle vara mjuk? Petet varade i en halv sekund, och var fjäderlätt - det kan jag erkänna. Men JAG GJORDE DET!
Denna bild ska jag visa mamma - hon kommer tro att den är manipulerad.

Frågan kvarstår: Vilka var nazisterna och hur fick B reda på att jag träffat dom trots att vi inte talades vid?
Lite av livets mysterium. Hoho!

Näe, nu skall jag dricka upp mitt glas med vin (tredje i raden) och sedan sova 5-6h innan jag skall upp och jobba igen.

Hörs när jag har tid igen.
Puss, Rebekah