w w w . r e b e k a h . s e

Traditionen går tillbaka till 1200 talet i Spanien. Den så kallade sporten tjurfäktning, det började med att riddare stred med lansar på hästrygg mot tjurar.
Vid 1700 talet ändrades ”sporten” och utvecklades till det som kan kallas ”moderna tjurfäktningen”. Det var dels då man började använda det röda skynket, muletan. Pedro Romero som föddes 1754 anses vara den första moderna matadoren( matador betyder dödare på spanska).

I början vad tjurfäktning underhållning för dom rika i Spanien, men idag är det en stor “sport” (tjurfäktningsbranschen omsätter varje år c:a 35 miljarder kronor och en matador kan tjäna upp till 4 miljoner per ”match”) och turister åker och ser spektaklet och bidrar där med att stödja detta djurplågeri och sadistiska plågande av oskyldiga tjurar.
Även EU bidrar till detta med att uppfödarna av tjurar ämnade för tjurfäktning hundratals miljoner i EU-bidrag inom ramen för jordbrukspolitiken.
– De kallar tjurfäktning tradition, säger Carl Schlyter(europaparlamentariker Miljöpariet). -Gladiatorspel var också tradition, jag är glad att vi har slutat med det!
– Det finns en föreställning om att tjurfäktning skulle vara förenat med manlighet, säger den spanske parlamentarikern Raul Romeva. Men att vara manlig och att tortera och döda borde inte vara samma sak!Tjurfäktningens popularitet börjar svikta i Spanien, som tillsammans med Portugal och Frankrike är de länder i Europa där den förekommer. Ett 20-tal spanska kommuner har förbjudit tjurfäktningen och enligt flera opinionsundersökningar är så mycket som 80 procent av spanjorerna kritiska till eller ointresserade av tjurfäktning. Ändå fortsätter detta vansinne och djurplågeri.
I EU-parlamentet hade man 2007 en omröstning om förbud mot tjurfäktning men fick inte tillräckligt med röster för att detta skulle gå igenom. (Kan detta ha med dess otroliga summor som denna bransch omsätter?)

I Madrid hittar man världens största tjurfäktningsarena ”Plaza De Toros Monumental”. Men tjurfäktning pågår även i södra Frankrike och i måna latinamerikanska länder som, tex, Peru, Mexiko, Bolivia, Ecuador  med flera.

I Spanien under högsäsongen (sommaren) är det så gott som tjurfäktning varje dag någonstans i landet. Tjurfäktning delas in i tre delar.

Picaakten-Första akten.
Går enkelt ut på att leta upp tjurens starka sida, för sen trycka ner en lång lans i tjurens nacke för minska risken att bli stångad. Här blir tjuren utmattad och frustrerad genom att springa runt och picadorerna vrider och snurrar på spjuten så tjuren skall förlora så mycket blod som möjligt.

Banderillaakten-Andra akten
Banderilleron möter tjuren ”öga mot öga” och kastar in hullingförsedda pilar i tjuren. Det är tjurens nacke dom siktar in sig på för att tjuren inte skall ha ork att lyfta upp huvudet och därmed bli svagare. Detta gör dom för försvaga och trötta ut tjuren av blodförlust för matadorens entré, så han kan sticka in värjan mellan skuldrorna (ner till hjärtat). Detta avslutas (osmakligt) med en trumpetfanfar…

La Faena-Tredje och sista akten.
Här kommer matadoren ut, visar att han bemästrar den svårt sargade och döende tjuren genom att använda muleta, röda skynket. Sen stöter han värjan mellan skulderbladet ner till hjärtat på tjuren. Vanligtvis misslyckas matadoren med detta och tjuren stympas och lider ännu mer.
Ofta punkteras lungan så tjuren sakta kvävs samtidigt som den kräks blod. Nådastöten utdelas därför oftast av en puntillero som dödar tjuren med kniv.

På en tjurfäktning dödar tre matadorer sex tjurar i tur och ordning efter matadorernas ålder (den äldsta börjar). Så detta var bara en tjur, nu börjar det om med en ny sen en ny igen, igen och igen…

Enligt djurensrätt.se har många som tidigare arbetat inom tjurfäktningsbranschen avslöjat att man misshandlar tjurarna med slag mot njurar, hänger vikter kring deras nacke(ungefär i en månad innan). Det är också vanligt att tjurar får stå 24 timmar i ett mörkt rum innan tjurfäktningen skall börja, allt för tjuren skall bli bländande av ljuset.

Det är inte heller ovanligt att dopning förekommer, det är inte ovanligt att man hittat sulfat i tjuren efteråt. Sulfat ger diarré, smärta i tarmarna och brist på koordinationen.
Det är även vanligt att tjurens horn skärs ner några centimeter så matadoren inte skall riskeras att bli skadad. Tjuren använder sina horn för hålla balansen(likt en katt som behöver sina morrhår).

När tjuren ligger död på arenan (Enligt någon tjurfäktningssida tar det c:a 15-20 minuter, minns dock inte vilken sidan var), så dras den ovärdigt ut efter ett par mulåsnor. Ett djur som plågats innan ens den fått gått ut på arenan, blivit berövad sin koordination, balans och sen blir torterad med pilar med hullingar, stress och smärta. Allt till människors hurrar rop på läktaren…

Låter det som en rättvis kamp? Är det detta en sport? Är det verkligen folkfest att se djur lida på detta vis? Är detta ett ”skådespel mellan människa och tjur”?
….Detta är djurplågeri och inget annat !

Skriv på WSPA:s namnlista mot tjurfäktning
http://e-activist.com/ea-campaign/clientcampaign.do?ea.client.id=11&ea.campaign.id=655

MVH
Gästbloggaren, B