Jag har ett par gånger blivit kallad dålig hundägare för att jag vid tillfällen i mitt liv blivit bespottad p.g.a den ras jag valt att ha, Amerikansk Pitbullterrier tidigare och nu Staffordshire Bullterrier. Javisst, så kan man ju också se det. Alla blir väl inte bespottade för att dom har den ras jag har, men jag tror inte att mina hundar utmärker sig nämnvärt för att vi skall vara mer i riskzonen än andra för att bli kallade skälsord under promenad. Snarare tycker jag mina hundar är duktiga. Den ena går nästan jämt lös och lyssnar på varenda vink, fått många uppmuntrande ord om hennes lydnad. Visst kan valpen och Whiney dra i kopplet ibland, men utfall är det bara Ludde som gör. Vanligtvis visar dom sig i att han svarar upp på en hund som gör utfall mot oss, eller så lägger han sig ned som någon typ av “gubben i lådan”. Vi har nästan rådit bot på detta, han får ha klövjeväska under promenaden och den uppgiften tar han på allvar.

Jag har också fått höra att jag lider av någon typ av “offermentalitet”. Det vill säga att jag tycker sååå synd om mig själv för att jag har “såkallade kamphundar”, för vi som har dem blir ju bara bespottade och trackaserade. Och njae, visst kan jag ibland vara gruvligt trött på fördomar och människor som ryar om att döda kamphundar hit coh dit. Men är det inte lite befogat att ändå påstå att vi inte står lika inför lagen?

Om vi jämför dessa två incidenter. I båda har ett flickebarn blivit biten av en hund:

I första fallet så är det en hund som bitit flickan till “betydande skador” i ansiktet och hon opereras. Enligt tidningsartikeln så understryker dom att incidenten inträffade under normala familjeomständigheter. Det finns inga misstankar om brott, och hunden ansvarar ägaren över under tiden för utredning av händelsen.

I andra fallet så bet hunden en pojke i jackan och en flicka i benet. Hunden anses som mycket aggressiv, och omhändertogs av polisen. Sitter på hundstall och väntar på eventuell avlivning.

Skillnaden mellan dessa fall är att den ena hunden bet, och den andra hunden attackerade. Skillnaden tror jag inte handlar om hundens utförande av ett bett utan vad hunden som bitit är för ras. Utefter hundens ras formar man en artikel, och utefter hundens ras så beslutar man om ett omhändertagande och eventuell avlivning. Du kanske inte tycker att detta är en anledning till att ha lite offermentalitet? Att känna sig lite utsatt? Kanske inte, men Golden Retriver ägare kan känna sig trygga för att när deras hundar biter är det ofast inget brott, inte ens slarv från hundägaren. Och när hundägaren säger att hunden aldrig tidigare visat tecken på aggressivitet så tror vi på det. Det går att läsa i metro, där hunden inte heller omhändertogs efter att ha huggit ett barn. Kanske får den munkorgstvång, det får dom sitta hemam och vänta på.

Men detta med att “kamphundarna” attackerar andra hundar gång på gång? Varför anmäler inte “kamphunds”-ägare när dom själva faller offer för en lösspringande hund som bits? Jag hade sprungit till polisen i 180 och tjallat tills jag skämdes. Men vad händer för dem som gör det?
SCHÄFER ATTACKERADE AMSTAFF OCH DESS ÄGARE
Där hände det inte mycket. Och ändå har Schäfern flygit på hundarna en gång tidigare.

Det blir notiser när en Schäfer biter ihjäl en annan hund och löpsedlar när en “Kamphund” biter ihjäl annan hund. I en artikel om en hundägare som dödar sin egna hund, en såkallad kamphund kan vi ibland missta artikeln för en spänningshöjande kriminalroman.
“Det blodiga dramat utspelades i ett bostadsområde..
“Mannen knivskar en rasande kamphund…
“Då gick hunden plötsligt till oprovocerad attack..”
“Det aggressiva djuret slängde sig…”
“…kunde slutligen tvinga in den vildsita besten…”
“Beväpnade sig med en 45cm lång rambokniv… fast besluten att göra slut på kamphunden en gång för alla…”
“det plågade och vettskrämda djuret gick till förnyad attack…”

Och avslutningsvis en väldigt värdig kommentar: - Jag hade tagit en mindre kniv om jag ville plåga den, säger mannen som anser sig vara djurvän.

Ja, jag vet inte jag. Kanske har jag fått allt om bakfoten och alla verkligen är lika inför lagen, kamphundar har inget dåligt rykte och heller inga puckade ägare med ramboknivar?! Eller så är jag bara en dålig hundägare med offermentalitet, som lever i ett vakum, en paralell värld till verkligheten.