. Kommentera?
8 personer älskar jag extra mycket idag, nämligen:
Issi
Carina
Lisa
julia
Marie Maria Jallow
Jag kan tänkta mig att hela Göteborg fortfarande är i chocktillstånd efter den fasansfulla händelsen i morse. En livsfarlig best gjorde en spårvagns-resa till en obehaglig mardröm, han gick på ensam och helt utan målsman. Totalt kaos utbröt och polisen tillkallades med hundpartrull för att fånga in det fasansfulla odjuret. Det var en “kamphund”!
Och reaktionen var olika hos polismännen.
Var den aggressiv på något sätt? - Nej, den ska inte ha gett sig på någon passagerare under färden men det är ju inte så kul att ha en sådan hund lös på en spårvagn, säger Björ Blixter
- Han var jättesnäll. Bara viftade med svansen. Han är en trefärgad blandras. En pitbullaktig sort, berättade polismännen som tog honom till stationen City, där han chippades.
Är det inte förbannat underligt? Hunden var snäll, och gjorde inte en fluga förnär. Men bara för att hundkraken ser ut som en ras som gemene man beslutat sig för att ogilla så ska fyra tidningar skriva om den “fasansfulla” händelsen som om det vore ett mord som begåtts?
Hade det varit en labrador som tagit sig en åktur med spårvagnen så hade rubriken blivit:
“Lilla Snuffsen tog sig en åktur med spårvagnen” och så en gullig liten text om den snuffsiga lilla hunden som så charmerande stigit på spårvagnen för att leta efter sin husse.
Jag är trött på dålig jouralistik, och tidningar som utnyttjar “kamphundar” för att sälja smaskiga artiklar.
Snuffsis:
Kommentera? 8 kommentarer från:
Issi
Carina
Lisa
julia
Marie Maria Jallow
Jag är förbannad.
Att vi i Sverige står och hyllar oss själva över vår fantastiska djurhållning och goda djurskydd. BITE ME!
Svenskt Djurskydd är INTE bäst i världen, och det ser man inte minst på denna artikel: NÅGON BRÖT NACKEN AV 30 DUVOR
och detta är alltså inte djurplågeri utan skadegörelse, eftersom det var “brevduvor”. Hade det vart stadsduvor så hade det inte vart “någonting” alltså. Detta betyder att jag har full rätt att gå på stan och bryta nacken av fåglar om jag vill - vad kan hända? Någon tycker kanske att jag är elak?! Tycker ju folk ändå.
Vad händer med Joel Ander som dödade katter och en hund i Lerum? Antagligen inte mycket, får så jävla bra är vårt djurskydd i Sverige. Två år är max-straffet för djurplågeri och ni kan ju gissa hur många som får sitta två år för djurplågeri i detta djurälskande land. Är det någon som kan nämna en enda?
Läs mer om Joel Ander HÄR. Orkar inte ens kommentera det missfostret mer. Men där kan vi se hur vår underbara svenska psykvård fungerar också. Grattis.
För en hel del år sedan var jag inblandad i ett hemskt vanvårdsfall av ett gäng Pitbull-blandras valpar som inte satt en endaste tass utanför dörren och var över halvåret gamla. Dom led av demodex och svår ångest, mask och var undernärda. Miljönämnden i Trollhättan var efter påtryckningar och besökte ägaren till hundarna vid två tillfällen. Inte ett skit gjordes och trots att vi fick tag i två av hundarna och dokumenterade hur illa dom var så vidtogs inga åtgärder. En hund överlevde, och henne fick jag rehabilitera under lång tid hemma. Hennes tassar blödde, för hon var ej van att gå på annat än plastmatta. Hennes demodex (parasiter) behandlades i över ett år innan hon fick sin päls åter. Fysiskt återhämtade hon sig, men mentalt är hon fortfarande instabil och rädd för män. Hon lever på lånad tid, varje dag är jag rädd att hennes nya husse kommer att höra av sig och säga att hon fått somna, för hennes eget bästa.
Ingenting gjordes för dessa små vänner. Varför? “Dom är inte i tillräckligt dåligt skick” fick vi som utlåtande. Inte? Dom har ju fått avlivas på löpande band, trots beundrandsvärda människor som försökt att reabilitera dem fysiskt och psykiskt i år utan att lyckas. Idag sover även Kino, som syns i slutet av filmen. Han fick ett underbart liv, och ägarna försökte verkligen få honom att glömma sitt förflutna - men det gick inte. VILA I FRID. Att ägaren/uppfödaren var kriminell ansåg miljönämnden även var en anledning till att inte vidta åtgärder, “kan bli mycket farligt”. Och var gång dom skulle dit för inspektioner (som vi tjatade till oss) så ringde dem innan. Eftersom alla hundarna var bundna till olika möbler fick han en anvisning om att man ej får ha husdjur bundna på det viset, nästa gång satt en av valparna i garderoben. Det var tydligen OK, för hundkraken var ju inte bunden.
Läste detta intressanta debattinlägg.
Utdrag: Ett exempel på ett sådant fall kommer från Östergötland, där en man med drogproblem utsatte sin sambos Golden Retriever för svår misshandel medan kvinnan var på sitt arbete. När detta uppdagades insåg kvinnan att hon var tvungen att bryta förhållandet, vilket ledde till att mannen i ett försök att få kvinnan att stanna kvar i relationen började misshandla hunden öppet. När det inte gav avsedd effekt halshögg mannen hunden i kvinnans åsyn, därefter misshandlade han kvinnan grovt. Mannen fälldes senare i tingsrätten för kvinnofridskränkning, medan ärendet gällande djurplågeri skrevs av. Där fanns varningssignaler som uppfattades av kvinnans arbetskamrater, hon hade berättat att hennes sambo slog hennes hund. Mannen var även anmäld till berörd kommun för att ha sparkat hunden i anmälarens åsyn. En anmälan som aldrig gick vidare till polisen.
Aftonbladet har granskat samtliga 62 domar under 2008, där personer fälldes för djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen. Tre män fick fängelsestraff. Resten fick villkorlig dom, dagsböter, penningböter eller samhällstjänst. Stoet Silver, en duktig hopphäst, fick inre blödningar och måste avlivas sedan mannen fört in ett okänt föremål i ponnyns ändtarm och slida. Bredvid spiltan hittades mannens sperma. Mannen som utfört dådet fick sex månaders fängelse. Sex månader…
Så detta är vårt fantastiska svenska djurskydd. Hurra!
Inför en egen djurskyddsmyndighet igen, där det finns poliser som skall se till att människor upprätthåller en god tillvaro för våra svenska djur.
I Sverige plågades Greyhounden Lucy till döds, bands i skogen och svalt ihjäl.
Läs mer HÄR, åtgärd: ingen. Utredning nedlagd.
. Kommentera?
Den här personen är förmodligen grymmast i världen:
Marie
För lite mer än en vecka sedan så tog en väninna till mig hand om liten Prazsky Krysarik valp. Jag skrev om henne och lille Albin på bloggen. Hon tog hand om valpen för att personen som tagit in Albin och hans syskon till Sverige (för att använda i sin uppfödning) fick strul i privatlivet och Helena rykte in och hjälpte till. Albin blev sjuk, och hon tog honom till veterinären trots att hon inte hade ekonomisk möjlighet att vårda honom om det skulle bli dyrt. Karrenstiden på hans försäkring hade ännu inte gått ut, så försäkringen täckte inte denna vård. Hon ville bara hjälpa den lille valpen, som hon fäst sig vid, så mycket hon kunde. Den ursprungliga ägaren avsade sig ansvaret för honom om han lämnades in för vård, så Helena tog bördan på sina axlar. När hon uttömt sina personliga ekonomiska resurser, försökt att få lån av vänner och bekanta samt fått avslag på egna låneansökningar vände hon sig motvilligt till allmänheten. Några få underbara människor hjälpte henne att skrapa ihop ca 5.500:-, men då avled Albin. Och ingen skänker pengar till en död valp. Så Helena sitter kvar med en nota på 16.200:-. Djursjukhuset där Albin vistades gav inte Helena möjligheten att få vara med vid avlivningen, och efter avlivningen fick hon heller inte se Albin mer om hon inte betalade 16.200:-. Helt korrekt att Helena inte får ut sin hunds kropp innan hon betalat notan för den vård dom påstår att han fått, men det är inte OK att neka henne att ta farväl av sin hund, eller att neka henne journalerna på Albin. Det är omänskligt. Helena fick enbart se en bild på sin döda hund… Fram till igår, dom hon efter att ha häckat i djursjukhusets entré av och till sedan sin hunds död äntligen fick ta farväl…
Man får givetvis tycka vad man vill om att Helena tog över en dödsjuk valp, och man får tycka vad man vill om att en uppfödare tar in en valpkull för att utöka sin kennel. Man får tycka att Helena tiggde pengar för att rädda Albin, jag tror hon tycker samma sak själv. Men det som pågår på svenska hundforum just nu är vedervärdigt.
På en hundsida med tillhörande forum har man kunnat läsa om allt möjligt kring denna historia, mer eller mindre sant men oftast i elaka ordalag. Jag har själv inte läst hela tråden, jag blir för ledsen över hur elaka kommentarer man får skriva om en annan människa på ett offentligt forum. Efter en bedjan av Helena och ett par andra personer som ansåg att påhoppen på Helena var för grova så städades tråden upp, men fortfarande står det oschyssta påhopp.
På andra forum har man sagt detta om vad som pågår på det aktuella hundforumet.
“jag har läst lite av vad som skrivits på A*H. Man kan lätt bli mörkrädd för hur folk kan bete sig. Oavsett vad man tycker eller tror så uppför man sig inte på det viset som många där inne gör.”
“Även om man är skeptisk, nyfiken, misstroende eller whatever så beter man sig inte så. Det är samvetslöst, regelvidrigt och rent ut sagt idiotiskt. igår kl 23.45 skrev jag två st mycket upprörda PM till adminsen på A*H ang tråden om Albin då jag tyckte den var rent ut sagt äcklig att läsa i. När tillochmed en moderator sitter och skriver i en tråd som spårat ur så utan att moderera. En tråd som bryter mot flertalet regler. Ja då är det ju knappast någon ide at PMa moderatorn om tråden iallafall…..”
“Visst, lägger man ut ett “ämne” som Albins på diverse diskussionsforum då anser jag att man får tåla en diskussion. Annars bör man låta bli att starta ämnet. Men därifrån till regelrätt mobbning och personangrepp går gränsen! Det skall inte få förekomma. Då är diskussionen över för länge sedan.”
“Jag är ledsen, men det är j*vligt lätt att vara kritisk och “veta” vad den andra gjort för fel/tänkt osv. Sen vill man gärna ha svar från tredje part, för de vet tydligen alltid bäst. Jag blir så trött på människor! Det spelar inte så stor roll om de sitter bakom en skärm, eller om de står i “hundrastgården” och pratar…. tyvärr…. Bara de inte pratar med den det faktiskt berör…. I*ioter!!”
“Jag har länge varit medlem på A*H, men tänker nu inte gå dit igen. Tycker att diskussionerna där inne har varit på gränsen många gånger, men detta är bara för vidrigt! Orkar inte längre kolla i tråden…Ingen vågar säga emot..”
“Okej om man inte vill stödja Helena och den här grejen men visa fan lite respekt för en tjej som nyss förlorat sin hund. Att adminen på den sidan inte avbryter den där mobbingen är ofattbart! Dom är ju som hygenor!”
“Det är ganska sjukt att så många vuxna människor beteer sig som dom gör och sjunker så lågt som till sandlådenivå. Fast vissa forum är ju sm sagt kända för den biten sedan många, många år tillbaka.”
Och varför reagerar människor så starkt emot vad som står på det där hundforumet? Om man skriver ut en historia om sig själv skall man väl kunna tåla att bli kritiserad? Eller hur! Och det tycker jag med, om det görs med måtta. Men på det forumet kan man läsa att dom tycker att det var bra att hunden somnade in, att han är en smuggelhund, att Helena ser ut som en “silikon-bimbo” och är korkad. Hon tvingas stå till svars för importen av valparna, en import hon inte har någonting med att göra. Hon anklagas för att ha importerat, eller smugglat in hundarna. Hon kallas “lurendrejare” och anklagas för internetbedrägeri. Sägs vara en djurplågare. Hon hånas för att ha så starka känslor för en valp hon bara haft ett par dagar. Hjärtlöst… Är det verkligen en härlig känsla att slå på den som redan ligger ned?
Det är i stort sätt samma användare som går på, om och om igen… Varför tar dom inte kontakt med Helena personligen? Hon har ju lagt upp både mobilnummer, hemadress och personnummer.
Ett fåtal försöker sig på att inte följa strömmen av människor som spyr skit över Helena:
“Det kastas lite skit här och där.. AOH har blivit ett forum som tydligen är “högt” i tak ang mobbning mm osv..”
En av de mer drivande i tråden skriver:
“Så när man inte får någon respons på ett riktigt hundforum, så vänder man sig till FB?
Tvi, säger jag bara.”
Och jag undrar: Är det underligt att man som desperat hundägare vänder sig till andra ställen än ett forum som uppenbarligen inte är intresserade av att hjälpa till? Det tycker inte jag. Vad gör det denna användare för något ont om Helena får stöd från en och en annan på annat forum?
“Pappskallar och idioter, hoppas de också drabbas av nån lagom allvarlig parasit.” sägs om människor som importerar hundar till sin avel.
Denna fråga ställs på forumet: “Undras hur läng denne vappe lidit i onödan pga pengakåthet?”
Och jag undrar: Vart har Helena varit pengarkåt? Hon sitter nu med en skuld på 16.200:-. Vilken hundägare som helst försöker väl ge sin hund vård, försöker finna felet, innan man väljer att avliva?
“De som varit inblandade i den här valpens liv borde skämmas ögonen ur sig. Fy f-n”
“det finns gott om imbecilla djurplågare under blåögdhetens och “djurvännernas” täckmantlar” “Usch vad illa jag mår utav den här tråden och det jag sett på Facebook. Att vissa folk är sådana svin vet man ju om men att få det svart på vitt känns riktigt jävligt. Stackars stackars djur som hamnar i dessa människors händer.”
Ja, det är ju fruktansvärt att Helena försökte ge en valp den veterinärvård han behövde. Fy för henne.
Och detta är bara de “milda” kommentarerna som fått stå kvar för moderatorerna.
Jag blir inte förvånad över hur mycket skit Helena får ta, men jag blir ledsen. Internet-mobbningen har tydligen blivit en hobby för vissa. Och även jag har fått mig ett par kängor om att vara en riktig hemsking till människa. Det var väl väntat, och efter detta inlägg så lär det väl komma mer. Även om det gör ont att läsa skit om sig själv, och även om Helena så får man ta det. Att sätta sig och diskutera emot gör oftast saken bara värre - den blir en “alla mot en” mentalitet som man bara mår dåligt av. Jag är hellre en patetisk C-kändis (som moderatorn kallade mig) än en internet krigare som slår på folk som redan gråter.
Varför bryr jag mig? Antagligen för att jag önskar att jag hade orkat hantera allt detta så som Helena har orkat göra. Jag hade antagligen inte tagit på mig den dödsjuka valpen och kämpat för honom, men jag önskar att jag hade agerat så. Kanske är det därför jag känner att allt detta, denna cirkus är så sorglig.
Vila i Frid, Albin (och Alice).
Kram, Rebekah
Måste bara bjuda på en film där Helenas Staffordshire Bullterrier visar hur man skall ta sig över gatan, så otroligt sött. En värmande klick i internet-världen. Mina damer och herrar, jag presenterar Kayla:
Jag har ett par gånger blivit kallad dålig hundägare för att jag vid tillfällen i mitt liv blivit bespottad p.g.a den ras jag valt att ha, Amerikansk Pitbullterrier tidigare och nu Staffordshire Bullterrier. Javisst, så kan man ju också se det. Alla blir väl inte bespottade för att dom har den ras jag har, men jag tror inte att mina hundar utmärker sig nämnvärt för att vi skall vara mer i riskzonen än andra för att bli kallade skälsord under promenad. Snarare tycker jag mina hundar är duktiga. Den ena går nästan jämt lös och lyssnar på varenda vink, fått många uppmuntrande ord om hennes lydnad. Visst kan valpen och Whiney dra i kopplet ibland, men utfall är det bara Ludde som gör. Vanligtvis visar dom sig i att han svarar upp på en hund som gör utfall mot oss, eller så lägger han sig ned som någon typ av “gubben i lådan”. Vi har nästan rådit bot på detta, han får ha klövjeväska under promenaden och den uppgiften tar han på allvar.
Jag har också fått höra att jag lider av någon typ av “offermentalitet”. Det vill säga att jag tycker sååå synd om mig själv för att jag har “såkallade kamphundar”, för vi som har dem blir ju bara bespottade och trackaserade. Och njae, visst kan jag ibland vara gruvligt trött på fördomar och människor som ryar om att döda kamphundar hit coh dit. Men är det inte lite befogat att ändå påstå att vi inte står lika inför lagen?
Om vi jämför dessa två incidenter. I båda har ett flickebarn blivit biten av en hund:
I första fallet så är det en hund som bitit flickan till “betydande skador” i ansiktet och hon opereras. Enligt tidningsartikeln så understryker dom att incidenten inträffade under normala familjeomständigheter. Det finns inga misstankar om brott, och hunden ansvarar ägaren över under tiden för utredning av händelsen.
I andra fallet så bet hunden en pojke i jackan och en flicka i benet. Hunden anses som mycket aggressiv, och omhändertogs av polisen. Sitter på hundstall och väntar på eventuell avlivning.
Skillnaden mellan dessa fall är att den ena hunden bet, och den andra hunden attackerade. Skillnaden tror jag inte handlar om hundens utförande av ett bett utan vad hunden som bitit är för ras. Utefter hundens ras formar man en artikel, och utefter hundens ras så beslutar man om ett omhändertagande och eventuell avlivning. Du kanske inte tycker att detta är en anledning till att ha lite offermentalitet? Att känna sig lite utsatt? Kanske inte, men Golden Retriver ägare kan känna sig trygga för att när deras hundar biter är det ofast inget brott, inte ens slarv från hundägaren. Och när hundägaren säger att hunden aldrig tidigare visat tecken på aggressivitet så tror vi på det. Det går att läsa i metro, där hunden inte heller omhändertogs efter att ha huggit ett barn. Kanske får den munkorgstvång, det får dom sitta hemam och vänta på.
Men detta med att “kamphundarna” attackerar andra hundar gång på gång? Varför anmäler inte “kamphunds”-ägare när dom själva faller offer för en lösspringande hund som bits? Jag hade sprungit till polisen i 180 och tjallat tills jag skämdes. Men vad händer för dem som gör det? SCHÄFER ATTACKERADE AMSTAFF OCH DESS ÄGARE
Där hände det inte mycket. Och ändå har Schäfern flygit på hundarna en gång tidigare.
Det blir notiser när en Schäfer biter ihjäl en annan hund och löpsedlar när en “Kamphund” biter ihjäl annan hund. I en artikel om en hundägare som dödar sin egna hund, en såkallad kamphund kan vi ibland missta artikeln för en spänningshöjande kriminalroman. “Det blodiga dramat utspelades i ett bostadsområde..
“Mannen knivskar en rasande kamphund…
“Då gick hunden plötsligt till oprovocerad attack..”
“Det aggressiva djuret slängde sig…”
“…kunde slutligen tvinga in den vildsita besten…”
“Beväpnade sig med en 45cm lång rambokniv… fast besluten att göra slut på kamphunden en gång för alla…”
“det plågade och vettskrämda djuret gick till förnyad attack…”
Och avslutningsvis en väldigt värdig kommentar: - Jag hade tagit en mindre kniv om jag ville plåga den, säger mannen som anser sig vara djurvän.
Ja, jag vet inte jag. Kanske har jag fått allt om bakfoten och alla verkligen är lika inför lagen, kamphundar har inget dåligt rykte och heller inga puckade ägare med ramboknivar?! Eller så är jag bara en dålig hundägare med offermentalitet, som lever i ett vakum, en paralell värld till verkligheten.
. Kommentera?
Ingen har kommenterat än. Bli den första!
Gud vad jag önskar mig semester. Jag har vart sjuk i flera veckor och kämpat på med jobbet, och jag längtar verkligen efter att kunna ta en veckas semester. Fy 17 vad det skulle vara skönt.
Ska kolla på lite billiga resor utomlands, hade velat träffa min syster på Malta innan hon flyttade hem igen - men han inte. Och att åka till Utah till Hanna har jag inte råd till. Så ja, får se om man kan hitat en sista minuten till något varmt ställe… Vad jag längtar efter att få komma bort en stund.
Himla smart det där egentligen.
Nu kan jag med gott samvete käka pizza ikväll utan att ni behöver se hur fet jag blivit. Jag kommer bara att använda min bästa vinkel.
Du har kommit hem till Rebekah. Jag är lagom gammal, lagom dryg, lagom snygg och lagom arg men en rätt glad skit ändå. Häll upp en kopp kaffe, rasa och rosa, läs & begrunda - NU KÖR VI!
Issi
Och att åka till Utah till Hanna har jag inte råd till. 
Senaste kommentarer