Det slog mig idag, när jag läste om en ny fasansfull bitincident i tidningen…
Monstret utan namn. Den farliga besten som hugger oskyldiga familjemedlemmar på fyra ben, fluffiga små älsklingar och splittrar familjer, skrämmer omgivningen och får folksamlingar att hurra för avrättning.
Monstret utan namn, ingen bryr sig om vem han är.
I Växjö finns en av dessa namnlösa monster, han hade nästan ihjäl den lilla tax/yorkie-blandningen Kurre.
(bild från annan bitincident)
I artiklarna om detta Växjö-monster kan vi läsa om hur han nästan bet ihjäl Kurre, en blandrashund ägd av en 90årig kvinna, samma kvinna fick plåstras om på sjukhuset. Händelsen utspelade sig utanför en skola, och föräldrar med barn var i panik, sökte skydd inne på skolan. Kaos. Mitt i allt detta står ägaren till monstret, plakat mitt på dagen. Det namnlösa monstret, som kallas kamphund. Monstret utan namn, utan egentlig rastillhörighet. Där med sin fulla husse. Attackerar en älskad familjemedlem, som heter Kurre och är en blandras mellan Yorkie och Tax. På websidorna som meddelar om händelsen hurrar över hälften för avlivning, monstret är omhändertaget och förhoppningsvis avlivas han av polisen.
(bild från annan bitincident)
Detta får mig att fundera…
Detta monster hade kanske fått ett uns sympati om det inte vore för attacken? Kanske?
Detta monster har ett namn, antagligen inte alls ett lika sött namn som Kurre men ändock ett tilltalsnamn. Detta monster kunde ha varit en älskad och omhändertagen familjemedlem, men det är han inte. Han bor uppenbarligen hos ett fyllo som inte vårdar honom eller omhändertar honom på ett sätt man gör med en familjemedlem. Han bor hos en man som super sig packad på dagtid och glömmer att koppla honom, frågan är om man inte skall ha någon sympati för ett vanvårdat djur oavsett ras eller art i dennes händer?
Om jag spekulerar lite så funderar jag på hur det skulle sett ut om någon agerat tidigare, om någon hade uppmärksammat hunden som inte blev omhändertagen på ett gott sätt av sin alkoholiserade ägare?
Men idag är det inte synd om den vanvårdade, missunnade hunden som tvingas att leva med en alkis till ägare som inte ens brytt sig om att lära sin hund att gå i koppel. Idag är hunden enbart ett monster, som vi hoppas på skall avrättas. Och han kommer att avrättas och lämna ett liv bakom sig som troligt aldrig varit bra, aldrig lika bra som Kurres. Och kanske är det lika bra att detta monster, denna stackars hund som hamnat så fel, får frid och slipper leva som han gjort. För från dagen han föddes till dagen han dör har han levt i tragedi, och utan att veta vad lycka är kanske man aldrig kan sakna det?
För glöm inte bort hur många av dessa hundar tvingas leva, hos människor ingen av oss önskar skulle ha händerna på en hund. Misshandlade, vanvårdade, hetsade till hundslagsmål eller aggressiva beteenden. Kasserade som en gammal trasig sko när ägaren ledsnat. Bränd med cigaretter, utsparkade tänder, avelsmaskiner från första löpet… Tror att det är få hundar som får leva i ett så hårt klimat som en “kamphund”… Men vem ger dem ett namn?
“Kamphund dumpad i ett skåp i en husvagn efter att ha förlorat en hundkamp - USA”
“Pitbull hängd i ett träd och huggen till döds med vasst föremål - Köpenhamn”
Kanske är det så att det egentliga monstret är människan?
Duvan
Rebekah
kim
Lenita
Nilla
sussi
Emelie Ekroth
Cissi
Dannielle
Jag fällde en och annan tår när jag läste det här.
usch vad ledsen jag blev. hemskt!
En oerhört tänkvärd text Rebekah. Tack för att du förmedlar ut dessa viktiga tankar. Visst är det vi som är monstren, det är jag fullt övertygad om.
Mkt välskrivet, blir så upprörd å ledsen över sånt här.
Vem är det egentliga monstret här
Det är helt klart så att människan är monstret i dom allra flesta fallen. S.k. kampraser har visserligen kampen i sig, men… Dom föds inte utav ondo. Det är ägaren som gör hunden. Jag har flera vänner som har Pitbulls & Amstaffs som är riktigt goa o mysiga familjehundar. Som fungerar som vilken annan hund som helst i en familj!
Sen har jag även en bekant som har en Amstaff som hon skapat ett monster av. Dom har aldrig lärt hunden rätt o fel ifrån första början, o nu är denna vovven 1½ år gammal. Den har aldrig fått lära sig att den har lägst rank i familjen. För nån vecka sen så klippte den sin husse över näsan så han fick sys ihop, för att han kom för nära matskålen! Ett halvår innan dess så fällde den sin matte utomhus då hon var ute med sin autistiske son, samt sin dotter. O det gick så pass illa att hon blev inlagd på sjukhuset med en kraftig hjärnskakning. Hon blev kvar i flera dagar!
O tror ni att dom har omplacerat/avlivat denna hunden idag?
Nej, det har dom inte en tanke på. Dom säger bara: “Vi kommer att få ordning på det här!”. Men det tragiska är att hon är totalt okunnig på hundar i allmänhet, o kampraser i synnerhet! Dom gör inget för att rehabilitera denna vovven (vilket oxå är svårt då det hunnit gå så här pass långt)!
Jag bara fasar för den dagen då denna vovven klipper nåt utav barnen. Framförallt den autistiske lille gossen, som inte alls förstår vad som är rätt o fel med husdjur o hur man behandlar dom på rätt sätt… Den dagen kommer att komma!
O vad kan man göra?
Polisen bryr sig inte ifall man gör en anmälan på deras ort. För dom har så mycket större problem med annan “grövre” brottslighet, att dom inte har tid o ta hand om sånt här INNAN olyckan är framme, tyvärr…
Nilla,
problemet är ju inte bara att hunden blivit svårhanterlig för familjen, problemet ligger i så mycket annat. Till exempel uppfödningen av hundarna. Om jag får gissa så är din väninnas Amstaff inte renrasig och innehar stamtavla från SKK samt en uppfödare i ryggen som tar ansvar för sina avkommor? Oftast, men givetvis inte alltid, så har dessa “monster” ingen rastillhörighet utan säljs som “Amstaff” eller “Pitbull” men har i så många generationer nu avlats utefter blandrashundar. Vad som finns i dessa hundar är en gåta, och troligtvis fler raser än vad dom säljs som. Dessutom så innebär ett ansvarsfullt avelsarbete att avstå från att avla på icke avelsvärdiga individer, vilket sällan inträffar i denna typ av uppfödning. Detta kan innebära att hunden rent genetiskt bär på anlag för att bli en mer svårhanterlig hund.
Jag hoppas att dom inte avlivar sin hund, för hunden bör ju ej straffas för att dom ej uppfostrar den rätt. Men jag hoppas innerligt att dom tar tag i problemet innan det händer något så allvarligt att hunden beslagtas. För det är inte ett värdigt avslut för en hund, och absolut inte för en hund som ej heller har haft ett gott liv bakom sig.
Inläggets grundpunkt är att dessa hundar utmålas som monster, dom är inte ens värda att nämna med namn i jämförelse till den hund som dessvärre blivit biten av “monstret”. I grund och botten är det i stort sett alltid ett “monster” som inte har ett så gott liv, och blir försummad på de flesta vis en hund kan bli. Det handlar egentligen om en hund som haft ett jobbigt liv, och nådastöten är då en incident som detta händer. Ingen förståelse, ingen sympati och ingen förskoning. Ett liv som börjar illa, levs försummat och dör i tragik. Men få har någon som helst förståelse eller sympati till det djur som beter sig så här illa, oavsett bakomliggande anledning - speciellt inte om djuret är av utseendet av en “kamphund”. Men allt det är är en vanvårdad hund…
människan ÄR monstret!Du vet hur man formulerar sig och du hittar precis rätt! gör ont att stå så maktlös mot allt detta. gör ont att läsa om Nillas bekant. HUR kan man som mamma vara så OANSVARIG??jag förstår verkligen inte :O
Okej, människan är monstret. Men VAD gör ni människor med denna insikten för att förändra lagar kring att dessa monster inte ska få ha ansvar för dessa oskyldiga varelser? Jag tycker det finns en hel del flathet, det borde vara ni som är positivt engagerade som skulle kräva nya förändringar på lagar så att vem som helst inte får skaffa hund. Lämplighetsintyg helt enkelt?
de där satt jag och funderade på för någon dag sen. vart ska eller kan man höra av sig när de är en full människa som har med en hund? när jag jobbar har vissa folk med hundar och dricker och vissa blir fulla och har hundarna med sig. de blir jag illa berörd av och de kan ju även hända olyckor eller vad som hälst! speciellt en gång när de va skit hög musik man hörde knappt va man sa, ägaren va verkligen aspackad och gick där med sin va som såg ut som en staffe. tyckte så synd om hunden och hoppades att ingenting skulle hända. men vart kan man höra av sig? polisen kan man väll inte ringa? tänkte lixom som kan ta hant om hunden tills ägaren har nyktrat på sig.
Duvan,
vem har sagt att vi inte gör det? Vi är många engagerade i frågan som mailar politiker, startar upprop och försöker få in våra ord i tidningen. Jag vet inte riktigt vad du menar att vi skall göra? Oseriösa hundägare, eller djurägare öht tjänar ingen på. Allra minst djuren. Vad är det du menar är flathet?
Kim,
det du kan göra är att anmäla ägaren som olämplig till din kommun. Om du ringer och gör en anmälan så har dom skyldighet att kolla upp det. Ring gärna polisen när du ser den fulla personen offentligt med sin hund, dom kanske inte gör mer än att sätta ägaren i fyllecell - men det händer förhoppningsvis NÅGOT. Djurskyddslagarna i Sverige är tyvärr för tama.
Rebekah,
Om ni mailar, startar uppror osv, bygger det då på att ni vill ha lagförändringar? För på ett sätt så borde väl detta i så fall vara väldigt PK, då de flesta i detta landet nog skulle vilja inskränka på människors frihet att få ha hund utan hårdare personliga krav. Eller?
kim,
Men nu handlar det väl inte bara om “fulla” människor, utan även om människor med mentala problem och även människor som uppenbart har attitydproblem och använder sina djur för att sätta respekt i folk? Så Rebekah, tar myndigheter sådana här anmälningar på allvar också?
Duvan,
uppror startar vi nog inte, utan upprop.
Och vi är många som vill ha lagförändringar. Ett exempel är att börja kontrollera blandras-uppfödningen i Sverige. Det finns människor som lever på detta, och som föder upp mängder av valpar varje år som säljs för skattefri vinst. Om vi ser till de hundar som figurerat i angrepp kan man tydligt se att dessa hundar kommer ifrån “uppfödare” som dessa. Ointresset i vart hunden hamnar, högst bud gäller och avel på icke lämpliga individer. I nästintill alla fall som uppdagats så har det påvisats att hunden som orsakat incidenten är av mer okänd härkomst när man ser till rastillhörighet, och oftast så är det en hund som ej haft ett vidare fullgott liv.
Jag vet många som med glädje skulle ta ett lämplighetstest för att få äga hund. För mig handlar det inte om att inkräkta på människans frihet med ett lämplighetstest exempelvis, utan ett alternativ för oss med utsatta raser att kunna få vara hundägare ifred och bli av med “packet och buset” som springer runt med hund av vår hundtyp som ej är lämpliga att äga hund - oavsett ras. Win-win.
Det handlar mer om en djurskyddsfråga än man tror detta, och djurskyddet i Sverige är inte mycket att hurra över. Väldigt få anmälningar tar på de allvar man önskar, även då det är olagligt att exempelvis föda upp hundar med extrem “kamplust”.
Här är ett exempel på en oseriös uppfödare som jag anmälde om och om igen, där ingenting hände trots att valparna var tydligt vanvårdade:
http://www.onetruemedia.com/shared?p=113cf2b5d37a2bea4feae4&skin_id=0&utm_source=otm&utm_medium=text_url
Problemet måste tas vid roten.
Ja Rebekah, den skrupelfria och ansvarslösa uppfödningen går naturligtvis hand i hand med att hundar hamnar hos människor som inte är lämpliga att ta hand om dom. Kanske dags att helt enkelt föreslå att straffbelägga den typen av uppfödning som inte fått tillstånd av myndigheter? Det ihop med ett lämplighetsintyg är ju en förutsättning som alla vinner på dessutom, både hundar, ägare och samhället i övrigt.