Det slog mig idag, när jag läste om en ny fasansfull bitincident i tidningen…
Monstret utan namn. Den farliga besten som hugger oskyldiga familjemedlemmar på fyra ben, fluffiga små älsklingar och splittrar familjer, skrämmer omgivningen och får folksamlingar att hurra för avrättning.

Monstret utan namn, ingen bryr sig om vem han är.

I Växjö finns en av dessa namnlösa monster, han hade nästan ihjäl den lilla tax/yorkie-blandningen Kurre.

Länksamling:
SVT
TV4
SMP

(bild från annan bitincident)

I artiklarna om detta Växjö-monster kan vi läsa om hur han nästan bet ihjäl Kurre, en blandrashund ägd av en 90årig kvinna, samma kvinna fick plåstras om på sjukhuset. Händelsen utspelade sig utanför en skola, och föräldrar med barn var i panik, sökte skydd inne på skolan. Kaos. Mitt i allt detta står ägaren till monstret, plakat mitt på dagen. Det namnlösa monstret, som kallas kamphund. Monstret utan namn, utan egentlig rastillhörighet. Där med sin fulla husse. Attackerar en älskad familjemedlem, som heter Kurre och är en blandras mellan Yorkie och Tax. På websidorna som meddelar om händelsen hurrar över hälften för avlivning, monstret är omhändertaget och förhoppningsvis avlivas han av polisen.

(bild från annan bitincident)

Detta får mig att fundera…

Detta monster hade kanske fått ett uns sympati om det inte vore för attacken? Kanske?
Detta monster har ett namn, antagligen inte alls ett lika sött namn som Kurre men ändock ett tilltalsnamn. Detta monster kunde ha varit en älskad och omhändertagen familjemedlem, men det är han inte. Han bor uppenbarligen hos ett fyllo som inte vårdar honom eller omhändertar honom på ett sätt man gör med en familjemedlem. Han bor hos en man som super sig packad på dagtid och glömmer att koppla honom, frågan är om man inte skall ha någon sympati för ett vanvårdat djur oavsett ras eller art i dennes händer?

Om jag spekulerar lite så funderar jag på hur det skulle sett ut om någon agerat tidigare, om någon hade uppmärksammat hunden som inte blev omhändertagen på ett gott sätt av sin alkoholiserade ägare?

Men idag är det inte synd om den vanvårdade, missunnade hunden som tvingas att leva med en alkis till ägare som inte ens brytt sig om att lära sin hund att gå i koppel. Idag är hunden enbart ett monster, som vi hoppas på skall avrättas. Och han kommer att avrättas och lämna ett liv bakom sig som troligt aldrig varit bra, aldrig lika bra som Kurres. Och kanske är det lika bra att detta monster, denna stackars hund som hamnat så fel, får frid och slipper leva som han gjort. För från dagen han föddes till dagen han dör har han levt i tragedi, och utan att veta vad lycka är kanske man aldrig kan sakna det?

För glöm inte bort hur många av dessa hundar tvingas leva, hos människor ingen av oss önskar skulle ha händerna på en hund. Misshandlade, vanvårdade, hetsade till hundslagsmål eller aggressiva beteenden. Kasserade som en gammal trasig sko när ägaren ledsnat. Bränd med cigaretter, utsparkade tänder, avelsmaskiner från första löpet… Tror att det är få hundar som får leva i ett så hårt klimat som en “kamphund”… Men vem ger dem ett namn?

“Kamphund dumpad i ett skåp i en husvagn efter att ha förlorat en hundkamp - USA”

“Pitbull hängd i ett träd och huggen till döds med vasst föremål - Köpenhamn”

Kanske är det så att det egentliga monstret är människan?