w w w . r e b e k a h . s e

För lite mer än en vecka sedan så tog en väninna till mig hand om liten Prazsky Krysarik valp. Jag skrev om henne och lille Albin på bloggen. Hon tog hand om valpen för att personen som tagit in Albin och hans syskon till Sverige (för att använda i sin uppfödning) fick strul i privatlivet och Helena rykte in och hjälpte till. Albin blev sjuk, och hon tog honom till veterinären trots att hon inte hade ekonomisk möjlighet att vårda honom om det skulle bli dyrt. Karrenstiden på hans försäkring hade ännu inte gått ut, så försäkringen täckte inte denna vård. Hon ville bara hjälpa den lille valpen, som hon fäst sig vid, så mycket hon kunde. Den ursprungliga ägaren avsade sig ansvaret för honom om han lämnades in för vård, så Helena tog bördan på sina axlar. När hon uttömt sina personliga ekonomiska resurser, försökt att få lån av vänner och bekanta samt fått avslag på egna låneansökningar vände hon sig motvilligt till allmänheten. Några få underbara människor hjälpte henne att skrapa ihop ca 5.500:-, men då avled Albin. Och ingen skänker pengar till en död valp. Så Helena sitter kvar med en nota på 16.200:-. Djursjukhuset där Albin vistades gav inte Helena möjligheten att få vara med vid avlivningen, och efter avlivningen fick hon heller inte se Albin mer om hon inte betalade 16.200:-. Helt korrekt att Helena inte får ut sin hunds kropp innan hon betalat notan för den vård dom påstår att han fått, men det är inte OK att neka henne att ta farväl av sin hund, eller att neka henne journalerna på Albin. Det är omänskligt. Helena fick enbart se en bild på sin döda hund… Fram till igår, dom hon efter att ha häckat i djursjukhusets entré av och till sedan sin hunds död äntligen fick ta farväl…

Man får givetvis tycka vad man vill om att Helena tog över en dödsjuk valp, och man får tycka vad man vill om att en uppfödare tar in en valpkull för att utöka sin kennel. Man får tycka att Helena tiggde pengar för att rädda Albin, jag tror hon tycker samma sak själv. Men det som pågår på svenska hundforum just nu är vedervärdigt.

På en hundsida med tillhörande forum har man kunnat läsa om allt möjligt kring denna historia, mer eller mindre sant men oftast i elaka ordalag. Jag har själv inte läst hela tråden, jag blir för ledsen över hur elaka kommentarer man får skriva om en annan människa på ett offentligt forum. Efter en bedjan av Helena och ett par andra personer som ansåg att påhoppen på Helena var för grova så städades tråden upp, men fortfarande står det oschyssta påhopp.

På andra forum har man sagt detta om vad som pågår på det aktuella hundforumet.

“jag har läst lite av vad som skrivits på A*H. Man kan lätt bli mörkrädd för hur folk kan bete sig. Oavsett vad man tycker eller tror så uppför man sig inte på det viset som många där inne gör.”

“Även om man är skeptisk, nyfiken, misstroende eller whatever så beter man sig inte så. Det är samvetslöst, regelvidrigt och rent ut sagt idiotiskt. igår kl 23.45 skrev jag två st mycket upprörda PM till adminsen på A*H ang tråden om Albin då jag tyckte den var rent ut sagt äcklig att läsa i. När tillochmed en moderator sitter och skriver i en tråd som spårat ur så utan att moderera. En tråd som bryter mot flertalet regler. Ja då är det ju knappast någon ide at PMa moderatorn om tråden iallafall…..”

“Visst, lägger man ut ett “ämne” som Albins på diverse diskussionsforum då anser jag att man får tåla en diskussion. Annars bör man låta bli att starta ämnet. Men därifrån till regelrätt mobbning och personangrepp går gränsen! Det skall inte få förekomma. Då är diskussionen över för länge sedan.”

“Jag är ledsen, men det är j*vligt lätt att vara kritisk och “veta” vad den andra gjort för fel/tänkt osv. Sen vill man gärna ha svar från tredje part, för de vet tydligen alltid bäst. Jag blir så trött på människor! Det spelar inte så stor roll om de sitter bakom en skärm, eller om de står i “hundrastgården” och pratar…. tyvärr…. Bara de inte pratar med den det faktiskt berör…. I*ioter!!”

“Jag har länge varit medlem på A*H, men tänker nu inte gå dit igen. Tycker att diskussionerna där inne har varit på gränsen många gånger, men detta är bara för vidrigt! Orkar inte längre kolla i tråden… Ingen vågar säga emot..”

“Okej om man inte vill stödja Helena och den här grejen men visa fan lite respekt för en tjej som nyss förlorat sin hund. Att adminen på den sidan inte avbryter den där mobbingen är ofattbart! Dom är ju som hygenor!”

“Det är ganska sjukt att så många vuxna människor beteer sig som dom gör och sjunker så lågt som till sandlådenivå. Fast vissa forum är ju sm sagt kända för den biten sedan många, många år tillbaka.”

Och varför reagerar människor så starkt emot vad som står på det där hundforumet? Om man skriver ut en historia om sig själv skall man väl kunna tåla att bli kritiserad? Eller hur! Och det tycker jag med, om det görs med måtta. Men på det forumet kan man läsa att dom tycker att det var bra att hunden somnade in, att han är en smuggelhund, att Helena ser ut som en “silikon-bimbo” och är korkad. Hon tvingas stå till svars för importen av valparna, en import hon inte har någonting med att göra. Hon anklagas för att ha importerat, eller smugglat in hundarna. Hon kallas “lurendrejare” och anklagas för internetbedrägeri. Sägs vara en djurplågare. Hon hånas för att ha så starka känslor för en valp hon bara haft ett par dagar. Hjärtlöst… Är det verkligen en härlig känsla att slå på den som redan ligger ned?

Det är i stort sätt samma användare som går på, om och om igen… Varför tar dom inte kontakt med Helena personligen? Hon har ju lagt upp både mobilnummer, hemadress och personnummer.

Ett fåtal försöker sig på att inte följa strömmen av människor som spyr skit över Helena:
“Det kastas lite skit här och där.. AOH har blivit ett forum som tydligen är “högt” i tak ang mobbning mm osv..”

En av de mer drivande i tråden skriver:
“Så när man inte får någon respons på ett riktigt hundforum, så vänder man sig till FB?
Tvi, säger jag bara.”
Och jag undrar: Är det underligt att man som desperat hundägare vänder sig till andra ställen än ett forum som uppenbarligen inte är intresserade av att hjälpa till? Det tycker inte jag. Vad gör det denna användare för något ont om Helena får stöd från en och en annan på annat forum?
“Pappskallar och idioter, hoppas de också drabbas av nån lagom allvarlig parasit.” sägs om människor som importerar hundar till sin avel.
Denna fråga ställs på forumet: “Undras hur läng denne vappe lidit i onödan pga pengakåthet?”
Och jag undrar: Vart har Helena varit pengarkåt? Hon sitter nu med en skuld på 16.200:-. Vilken hundägare som helst försöker väl ge sin hund vård, försöker finna felet, innan man väljer att avliva?
“De som varit inblandade i den här valpens liv borde skämmas ögonen ur sig. Fy f-n”
“det finns gott om imbecilla djurplågare under blåögdhetens och “djurvännernas” täckmantlar”
“Usch vad illa jag mår utav den här tråden och det jag sett på Facebook. Att vissa folk är sådana svin vet man ju om men att få det svart på vitt känns riktigt jävligt. Stackars stackars djur som hamnar i dessa människors händer.”
Ja, det är ju fruktansvärt att Helena försökte ge en valp den veterinärvård han behövde. Fy för henne.
Och detta är bara de “milda” kommentarerna som fått stå kvar för moderatorerna.

Jag blir inte förvånad över hur mycket skit Helena får ta, men jag blir ledsen. Internet-mobbningen har tydligen blivit en hobby för vissa. Och även jag har fått mig ett par kängor om att vara en riktig hemsking till människa. Det var väl väntat, och efter detta inlägg så lär det väl komma mer. Även om det gör ont att läsa skit om sig själv, och även om Helena så får man ta det. Att sätta sig och diskutera emot gör oftast saken bara värre - den blir en “alla mot en” mentalitet som man bara mår dåligt av. Jag är hellre en patetisk C-kändis (som moderatorn kallade mig) än en internet krigare som slår på folk som redan gråter.

Varför bryr jag mig? Antagligen för att jag önskar att jag hade orkat hantera allt detta så som Helena har orkat göra. Jag hade antagligen inte tagit på mig den dödsjuka valpen och kämpat för honom, men jag önskar att jag hade agerat så. Kanske är det därför jag känner att allt detta, denna cirkus är så sorglig.

Vila i Frid, Albin (och Alice).

Kram, Rebekah

Måste bara bjuda på en film där Helenas Staffordshire Bullterrier visar hur man skall ta sig över gatan, så otroligt sött. En värmande klick i internet-världen. Mina damer och herrar, jag presenterar Kayla: