Nova börjar ta sig in i flocken på riktigt, nu sover dom tom tillsammans.
Och idag gick hon & Whiney in i kontoret och snurrade ihop sig, tyvärr så kom dom glatt springande emot mig när jag kom smygande med kameran. Jippie, min lilla flicka börjar bli accepterad!
(klicka på bilden för att se artikeln)
Jag ser den lilla berättelsen via bildspelet i Aftonbladet och tårarna faller. Den lilla herrelösa Papillonen som desperat försöker föra sin påkörda Chihuahuavän till säkerheten från bilarna. Säkerligen i hopp om att vännen skall vakna igen. Det gör mig så otroligt ont att se att någon bara lämnat de små vind för våg, smärta över hur någon bara kan köra på ett så vackert litet djur och låta henne ligga döende på asfalten och hur bilder tas på den dödes vän i kamp mot det oundvikliga utan att ta med den överlevande hem. Men det är Kina, och i Kina finns för få djurvänner. I kina finns för mycket brutalitet.
Läs även min förra debatt om hundhållningen i Kina HÄR
Djurens “mänskliga känslor” berör människan, påminner oss om oss själva. Men det är inga mänskliga känslor, det är deras känslor. Tänk på det, tänk på att dessa små älskade vänner kan känna saknad, längtan, rädsla, sorg och smärta. Titta bara på dessa delfiner som förjäves försöker att hjälpa sin döende vän, KLIPPET.
Idag råkade jag zappa in på en dokumentär om en mycket intressant flicka, en flicka jag faktiskt läst en bok av. En bok som jag minns att jag berördes av. Den boken hette Vingklippt Ängel och när jag hörde henne nämna boken så stannade jag kvar på kanalen. Men det var inget författar porträtt, det var en dokumentärfilm om Berny “Blue” Pålsson. Dokumenterad under tre år, tre år där den rosaklädda flickan levde med sin schizofreni & sin trygghet i att skära sig, kämpade mot sitt missbruk och mot myndigheterna som borde ha gett henne vård, myndigheterna som hon sökte vård och behandling från men som ständigt stängde dörrarna för henne. Hon satt med tjackryckningar i ansiktet och stora ögon och sa som ett mantra: “Jag vill få behandling”
Många missbrukare tynar bort i sitt missbruk, blir sitt missbruk. Men den här tjejen hade författardrömmar, hade större planer för sig själv än att leva på benzo o höra röster i sitt huvud. Pia Bergström gjorde en sammanfattning av Bernys uppföljande bok i Aftonbladet:
Känn pulsen slå tar vid där Vingklippt ängel slutade. Berny är nitton, skrivs ut från ett behandlingshem, får en lägenhet, flyttar ihop med Jonas. Hon har lyckats sluta med skärandet men ångesten är kvar. Den botar hon själv med ”benzo” (starkt beroendeframkallande lugnande medicin som Valium, Xanax, Rohypnol) och sömnmedel, vaniljvodka och vin, amfetamin, kokain.
Boken är en beskrivning av de följande två åren då hon omväxlande bedövar sig, drogar och festar loss, tas in för akuta psykoser och avgiftning, skrivs ut igen med en bunt recept och börjar om. Hon klarar inte livet med droger, klarar det inte utan; skakar av abstinens, av hånande röster, maskar krälar under huden, över badrumsgolvet. Hon har flashbacks från tidiga sexuella övergrepp och är överdrivet sexuellt utspelande när hon är berusad. Hatar sig själv. Lovar att sluta med piller men tar dem ändå.
Hon gjorde mig intresserad av att läsa hennes nästa bok: Känn pulsen slå.
Så nu skall den inköpas & plöjas med större intresse än någonsin.
TACK ALLA SOM GJORDE VÅR INFLYTTNINGSFEST TILL EN UNDERBAR KVÄLL!!
Tack för alla fina inflyttningspresenter, allt från en drake som skall skydda vårt hem till massor av artiklar till vårt nya företag. Vacker vas, rolig “sambobok”, sprit på tub, en “belgisk jätte” (haha!), vinglas, sopkorg (haha!!) o mycket, mycket mer.
Rakad man tittar på sin snopp och säger ledsamt:
-”Its broken, upp med dig för faan!”
Agge: -”fan, jag har inte sovit ett skit. I en och en halv timme hörde jag X försöka få upp XX vinballe i natt.”
Rebekah -”En och en halv fucking jävla timme för tio minuter. Du bör ta betalt!”
Farmor -”micrad grapefrukt, det svider!”
“VEM VAR DET SOM FUCKING KASTA?”
Beng “-Jag skall ge dig fucking personlig konkurs!”
X -”Jag har ont i halsen!”
Adde -”Efter en o en halv timme BÖR man ha ont i halsen!”
Ja, någon gammal hårdrockare kom in i min blogg för att provocera lite och eftersom jag tycker om provokationer så skall jag ägna honom ett alldeles eget inlägg. Kan väl inte säga att det han har att säga engagerar mig speciellt mycket eftersom provokationen är lite för uppenbar och lite för långsökt. Men eftersom jag är en snäll flicka skall fjollan få sin vilja igenom.
Hans inlägg hade inte helt oförståerligt hamnat i min “spam-låda”, hehe. Men jag despammade kommentaren så ni kan få er ett gott skratt genom att klicka er vidare på hans länk och öka hans läsarskara lite.
Han säger sig vara “känd från flasback” som om det skulle vara en merit, och säger att han inte har något husdjur men har en katt. Vad är en katt om inte ett husdjur?! IQ, räkna upp till 100! Haha! Han kallar alla hundägare för socialfall och fyllon, om dom inte är smaklöst rika och då har dom handväskshundar. Hans inlägg är faktiskt riktigt underhållande, och jag tycker att ni kan läsa det och skratta lite. Så får den här gamla hårdrockaren också sin vilja igenom, för vi alla vet ju hur gamla hårdrockare är. Stackars överblivna satar som sitter hemma och halsar brännvin special med rakad skalle för det gamla hårdrockshåret har fallit av. Har ofta fruar med permanentat hår och tuperad lugg, tillsammans dricker dom sin sprit på helgen i sina slitna Iron Maiden-tröjor och skrölar med hesa röster till gamla plattor av AC/DC. Dessutom brukar dom lukta illa, mer illa än fyllehundarna man ser på parkbänkarna kring stångån.
Näe, tacka vet jag “Slipknot” generationen, dom vet hur man festar som bäst till all god hårdrock.
Du har kommit hem till Rebekah. Jag är lagom gammal, lagom dryg, lagom snygg och lagom arg men en rätt glad skit ändå. Häll upp en kopp kaffe, rasa och rosa, läs & begrunda - NU KÖR VI!
http://gammalhardrockare.blogspot.com/2008/04/packet-har-alltid-hund.html