Klockan är precis 19:00 när jag börjar skriva denna blogg, jag sitter här i ensamheten och funderar.
Senaste dagarna har varit en jävla berg&dal-bana, ena sekunden är jag superlycklig och andra sekunden är jag helt slut. Har knappt sovit något sedan i midsommar heller. Något underligt som hänt är att jag har dödsångest. Japps, så är det. Tänker jätte mycket på döden, rädslan inför att dö. Ovetskapen om vad som händer. Inte får vara med och veta vad som händer sen. Blir man någonsin klar med livet? Kan man någonsin med gott samvete och frid kasta in handuken och vara nöjd? Nej, känns som om jag kommer att komma till ett evigt svart mörker, med konstant avtändning och muskelvärk. I bakrunden hör jag glåpord och det snurrar överallt så jag blir spyfärdig. Sedan får jag vanföreställningar och känner saknad efter alla jag lämnat bakom och avundsjuka för att dom har ngt som tagits ifrån mig. Livet. Och så börjar allt om igen. Trevlig känsla jag förmedlar om mitt framtida död-liv va? Finns det ngt som heter död-liv? Äsch…
Igår blev jag glad. Jag köpte skor. 
Tyvärr var dom snekares jag köpte trasiga, gick för att byta dem idag men det fanns inga kvar i min storlek. Lite småsne lade jag undan ett annat par som jag skall fundera över om jag vill ha tills i morgon.
Här är iaf dom skorna som nu pryder min garderob och som gett mig FETA skavsår redan:
Söta va?! Rea såklart, jag är ju rea-girl numero ono! 149:- Yeeeeha!
Ikväll är karlsloken ute på rajjrajj. Jag själv är hemma med djuren och tänkte titta på film, laga mig lite god mat och ta det lugnt. Fira att livet börjar falla på plats… Det blev ett glas saft och nudlar framför danska serien “Riket”. Gjorde extra nudlar för att jag tänkte att djuren skulle få lite, dom skall inte få någon mat ikväll för dom åt upp halva fodersäcken igår. Men lite gottgott kan dom ju få dela på tänkte jag. Jaha, hejsan hoppsan så satt jag i tristess framför den danska serien och käkade tills magen började göra ont, då tittade jag ned i tallriken och ser ett par stackars nudelstrån simma i kokvattnet. Lite irriterad över magontet bestämde jag mig för att lyxa till den här kvällen med ett glas vin i alla fall. Nu när det inte blev tapas som jag hade tänkt. Men vinet står här efter 45minuter odrucket. Vad fan händer? Aja, jag kan iaf lyxa till det med att kedjeröka nu när jag bestämt mig för att sluta till hösten.
Hört att dom mest uppskattade bloggarna handlar om “dagens outfit”, så här är min ovan!
Inte för att man ser så mycket men jag har ingen att ta kort på mig. 
Hoppas jag blir uppskattad nu.
Min man sa till mig utan att jag uppenbarligen lyssnade att han ville ha ett hyllnings-blogginlägg åt sig. Efter att han sett mitt inlägg om pinsam sex blev han lite putt på mig, trots att jag sa att detta inlägg skulle handla om baaaara honom. Det blev för uppenbart tydligen, så nu skall jag schemalägga en dag för hyllning till Mr. B. 
Men jag kan prata om Mr. B i alla fall. Han är ju lite av ett av mina favoritämnen.
När jag gick på promenad idag så funderade jag på hur många olika varianter av varför jag o B inte skall vara tillsammans utefter utomståendes tycke. För att inte skriva en lista för evigheten så tar jag upp några exempel:
- Våra hundar fungerar inte ihop.
- Jag, Rebekah, har levt ett för händelserikt liv.
- Vi har för många hundar.
- Vi är för olika.
- Vi är för lika, därför inte bra för varandra.
- Jag kan inte hålla Mr. B på jorden.
ja, det var ett par. Menar, vad är Mr. B om han inte själv kan hålla sig på jorden? Skaffa bly i skorna?
intressant att vi är så lika att vi inte är bra för varandra, men så olika att vi inte går ihop. Ja, det är jävligt intressant det där. Tycker lite synd om Mr. B, det har blivit så jävla mycket skitsnack om honom sen vi började dejta. I am trouble. (hej o hå, nu kom ett gästspel av Mr.B o hans två polare också - humöret skvallrade om att jag får vakna väldigt tidigt för att öppna åt B i morgon. ) Ok, jag återgår till min självömkan. Det som händer Mr. B just nu är det som hände mitt ex D när han blev offentlig med mig med. Han blev utkastad som moderator på det forum han jobbade, vänner bröt kontakten, det ständiga skitsnacket… Så tröttsamt att människor jag knappt ägnar en tanke åt spenderar flera dagar av sitt liv, dagar dom skulle kunna göra ngt roligt, åt att prata en massa fjortis-strunt. Så det här lilla ömkandet får bli min mini-hyllning till min pojkvän B som är bättre än alla andra människor för han snackar inte skit eller lyssnar på skitsnack. Så baby, blev det OK?
Vill på ett hörn tacka Agge för det fina nätsnack vi haft idag, fick verkligen ur lite som tynger och släppa lite på känslorna en stund. Tack.
Sist men inte minst är min allderles egen hundhög:
Näe, nu skall jag väl sitta här och fundera lite mer på vad jag skall göra. För skriver jag mer nu så är det ingen som orkar läsa. Kanske skriver ett nytt blogginlägg senare. Hehe. Ja, det är ju min blogg och jag gör ju som JAG vill.
Kram på er alla nära och kära, alla som hatar mig med för den delen. Finns ingen bättre medecin för er än massor av käääärlek. PUSS
/ Rebekah
Kommentera? 11 kommentarer från:
mamma
B
Rebekah
Dannielle
Victoria
Miss Bulldozer
anje
DonPasta
Agge
Senaste kommentarer