Resan till Linköping gick suverääänt.
Ludde var världens duktigaste på att ligga still, med munkorgen på naturligtvis. Staffarna satt snällt i mitt knä och kollade på alla träd som susade iväg. Dock var toaletten i kupén jätteläskig tyckte Ludde, den lät. Så jag tog med honom in på toa för att konfrontera rädslan. Slutade med att han försökte köra springpole med toalettlocket och lät sitt allra farligaste mot spolningen som dessutom skulle ätas upp. Vi fick lite sneda blickar på oss när vi kom ut. Annars gick det bra.
VILKET UNDERBART VÄDER DET ÄR!!!
Jaha, så igår gick vi ut igen då. Ovanligt? Mina fyllor i Linköping har en förmåga att bli skitkassa, vad fan! Likadant med gårdagen. Pissdålig. Hade skitkul med B o hans polare i flera timmar, sen fick jag för mig att shotta. Ingen bra idé. Men jag kan vara väldigt lättövertaland och kan dricka för många shots för snabbt. Så en shot så trodde jag att livet skulle leka, kanske gjorde det de men jag minns inget efter det. Grattis Rebekah. Enligt min man blev jag hatisk, känns lovande. Pucko Rebekah!!
Har för mig att jag knarkade, men det kan kanske ha varit en läkerol - minns inte riktigt.
Vaknade av att min karl skulle dra på hundtjosan, och jag själv låg kvar och var tacksam över att jag inte vaknade någonannanstans. Låg o funderade på det i morse. Tänk om man hade haft en bläcka o vaknade någonstans där man inte borde vakna, oavsett vad som var anledningen till det så skulle man ju inte veta den. Då skulle jag bli mordisk och mörda mig själv, antagligen genom att hoppa från fönstret eller ballkongen om personen jag vaknade hos hade ett sånt. (o då helst inte första eller andra våningen, helst vill man ju inte bara bryta benet, hehe) Bästa sättet att bekämpa ångest är att glädjas över att det inte var värre. Så idag mår jag suveränt - jag vaknade med min man o han sa att han älskade mig så jag kan ju inte ha varit så dum. Dessutom luktar hela lägenheten sperma så vi har antagligen knullat = ett bra tecken.
Har massor av roliga bilder från gårdagen, men Bs dator jävlas med mig. Så jag får inte upp dem. O nu dör datajäveln pga låg energinivå också, jävla laptop.
Så jag får helt enkelt uppdatera med bilder när B behagar hjälpa mig med det. Tills dess ska jag ligga i sängen o känna mig ensam och bränd i hjärnan medans solen skiner så fint utanför.
Jag fick äran att lära känna Micke Dubois, vilket var rätt stor iom att han var min stora idol när jag var yngre. Hela syskonskaran älskade Svullo - och det blev naturligt att kalla våran lite överviktiga storebror för samma namn. Så vår bror Micke fick äran att bära smeknamnet - och oponerade sig inte nämnvärt.
När jag fick reda på att Svullo valt att avsluta sitt liv så kändes det så otroligt sorgligt.
Nu till sommaren ska jag damma av Svullo-kasetterna och häva öl som bara han kunde - allt i hans minne.
Där fick ni lite nostalgi.
Nu skall jag packa resväskan och åka till min Mr. B. En helvetesresa med tre kamphundar och en fet resväska på tåget. Men det är det värt. Kan klockan inte vara kväll nu och jag framme? Vore sjukt trevligt.
Ha en underbar helg allihopa, jag skall köra the Svullo-dance hela lördagnatten!
Om man söker på midsommar, små grodorna eller liknande så får man fram en massa filmer på youtube som heter “Midsummer poledancing”, och filmen kan se ut såhär:
Förutom att vi ser så jäääävla töntiga ut hoppandes och flaxandes till barnvisor så är det ju rätt fantastiskt att vi dansar runt en fertilitets symbol som föreställer en KUK.
Så man kan ju säga att på midsommar så firar vi alltså kuken. Och eftersom vårt spektakel heter “Midsummer poledancing” på engelska och vi dansar runt en kuk så skulle det ju vara mycket passande att ha lite strippdans/poledancing på midsommarfesten:
Sådärja, nu får vi sätta igång att träna inför midsommar tjejer!
Emelie, Thess - ska vi ha en get-together och träna lite? Så kanske vi kan avancera:
Easy peasy eller vad säger ni tjejer? Jag har ju redan haft min karriär i striptease, så tyvärr så måste ni ju lägga er lite för min talang. Annars kanske det blir såhär:
Och DET vill vi ju inte!
Men hallå, vad är det jag pratar om? Varför är det bara vi tjejer som skall dansa midsomrisk poledance? Dax för killarna att lära sig lite mooooves till Midsummer Poledance kanske??
Eller kanske inte.
Oavsett så tycker jag att vi borde ha poledancing på riktigt på vår midsommar-fest.
Fyyyy fan vad jag längtar till midsommar!
Vi ska till Gotland, ett glatt gäng på kanske 18-20 pers & några kamphundar.
Kommer att ligga i gräset mysfull vid kl: 13:00, med en cider i ena handen och en Mr. B i andra. Ooooh, vad är det jag säger. Kommer att bli galet kul och så får jag ju chansen att träffa Bs polare. Gud vad jag hoppas att jag inte blir för dret och typ börjar jonglera med pitbulls eller nått. Det vore i och för sig lite imponerande. Men om jag kanske råkar kissa i deras öl, då kanske dom snear på mig? Så jag ska komma ihåg att ta på mig kyskhetsbältet och ge nyckeln till Mr. B så jag inte kan kissa utan att han är med. Säkrast så!
Näe, nu ska jag gå o onanera så jag blir trött och kan sova.
Puss o kram, Rebekah med sjuk längtan till midsommar
Jimmy spontanföreslog en grisfest i min lägenhet - efter en liten funderare på om jag vågar umgås med en så farlig kompis som han så bjöd jag honom upp. Jyckarna skulle dessutom bli sååå glada över att få träffa farbror Jimmy, som tidigare var deras hundvakt. Efter att Jimmy flåsande och stånkande tagit sig genom halva Halmstad på sin gamla militär-cykel samtidigt som han försökte ha telefonsex med “sin tjej” så kom han äntligen fram till 26:an och dundrade in med 20 bärs och glatt humör. Hundarna blev överlyckliga!
På med party-hatten, knäcka bärsen, knapra nötterna och upp med kortleken!
Tyvärr hade vi glömt hur man spelar “neger & president” till vår stora besvikelse så vi körde “finns i sjön” och givetvis så vann jag hela tiden! (hörru, det är MIN blogg, här skriver jag MINA sanningar! )
I takt med ölintaget så förflyttade vi oss till datan och slogs om att spela bra låtar, kolla mailen och skriva på msn. Så ja, om ni fick konstiga meddelanden av mig på msn igår så är det mycket möjligt att det inte var jag som skrev. Jag skyller ALLT på Jimmy!
Som alltid på fyllan är humöret som mest oberäkneligt, och kvällen bjöd på djupa samtal, fula miner, hemligheter, kort på misshandlade kompisar, vikingarock och jag söp givetvis Jimmy under bordet. Man är ju inte finne för inget liksom! Kiitos! En hemlighet som jag måste vädra är att Jimmy fan har en lunarstorm - mina ögon blev stora sol golfbollar och jag rev mitt hår och såg mot himlen: Vaaaaarför, vaaaarför? Respekten för min skräckinjagande Irländska kompis föll en bit. Men han plockade upp den med att spela Hel. Musik som sitter fast med speciella minnen och en karl med örat mot högtalaren och skrålande skönsång.
Jimmy är en tuff kille!
Men mina kamphundar räds ingenting! Hoho!
Muckar du med mig så muckar du med min irländare!
Efter lite tjat fick jag Jimmy att se söt ut - KOMPISKORT!!
Sen blev Jimmy sne på mitt jävla tjatande och täppte till truten på mig, på ett mycket orginellt sätt. Måste vara för att han är irländare som gör honom så påhittig!
Jimmy hade dessutom sönder min datastol som jag så ekonomiskt och miljövänligt återvunnit från soprummet. Han lutade sig bakåt och stolen gjorde sitt killemove! Brak så for Jimmy i golvet och låg där kravlande som en guldfisk på torraland. Fantastisk underhållning! Så otroligt synd att kameran låg i köket bara.
Däckade klockan fem på morgonen - hur fan blev det så jävla sent???
Vaknade vid 14:00 obehagligt medveten om att jag var dyngbakis och huvudet dunkade som en bastuba. Efter lite åmande så tog vi oss upp och handlade fruktost. Wounderfull. Legym-sallad I LOVE!!
Jimmy stack i all hast till jobbet och lämnade mig med kvinnogörat att städa upp i köket efter frulle. Och nu sitter jag här med kaffe, bakisos och kom på att det fan är torsdag redan. I morgon kommer jag att få träffa min Mr. B om jag har tur! Genast så känns baksmällan mycket lättare! Wooohoooo!
Jag efterlyser härmed tips om hur jag kan få med min min dator, tre hundar, en stor resväska med kläder för tre veckor på tåget. Tips mottages tacksamt! Eller om du skall köra mellan Halmstad och Linköping i morgon så har du en som gärna liftar med dig här. Du kan dock ej vara pälsdjursallergiker. Eller ha fördommar om den som har en dataskärm som väger 20 kilo och är från 1975.
Emelie kommer hit en snabbis - känns som om det var 100 år sedan jag träffade henne. O så säger hon att hon bara ska vara hos mig i en minut och hämta ett par skor. Ingen tycker om mig längre…
Nu ska jag in på mina forum och kolla vad gårdagen bjuder på för överraskningar i form av hatiska foruminlägg, alltid lika intressant att se vad man skrivit sådär dagen efter.
Jag har varit feminist sedan jag förstod att män får högre löner, förträde i arbetsmarknaden och fördelar för att dom har en kuk hängande mellan benen. Sedan dess har mycket hänt, och vi lever nu i ett samhälle där mannen och kvinnan inte är speciellt lågt ifrån att vara jämställda. Vad är det som håller denna jämställdhet tillbaka då? Jo, de kvinnor som kallar sig feminister och sönderknullar detta ord för jämställdhet med manshat.
För första måste jag bara komma med en liten instickare: Hur i helvete klarar man av att hata män? Finns det något vackrare än en man? Fet, smal, kort, lång - gaaah. Underbara varelser!
2004 fick jag åka till Hultsfred och diskutera med det feministiska nätverket Konspirationen (hittar ingen hemsida) om feminism och den fria viljan dom talar om, inför publik. Den fria viljan blev såklart bara ett massa tjatter om mina utvik - vilket jag påstod att just den fria viljan måste ju betyda att jag som tänkande människa faktiskt själv får ta aktiva beslut i mitt liv. Och om jag då väljer att stå lättklädd på framsidan av ett herrmagasin så är det just min fria vilja. Intressant var i alla fall att vi stod där en bunt feminister och jag diskuterar jämställdhet och vad jag ansåg vara politiska motsättningar. Medans dom kastar pil på en darttavla av Bingo Rimér. Ville jag skratta eller? Ska vi leka fiskdamm också? Där insåg jag att feminismen inte alls står för den jämställdhet och den respekt jag anser att varje person oavsett kön skall bemötas av. Nej, nu är feminismen ett utpräglat hat mot män, där vi inte sätter kvinnorna i en starkposition utan snarare gör oss till offer - inom vilket område som helst - och att vi från knästående tillsammas skall resa oss och med ridpiska smiska de hemska männen som gör oss till de offer och försvarslösa små hamstrar utmålas att vara. GET REAL! Jämställdhetsproblematiken är inte ett mansproblem, inte ett kvinnoproblem. Det är ett samhällsproblem, där vi i förenad trupp skall försöka ändra på värderingar och synsätt. Och ingen skall förtryckas oavsett könstillhörighet.
“En riktig feminist ska tro på den globala, ondskefullt manligakonspirationen, och ha siktet inställt för en patriarkalvärld. Jämställdhet undanbedes” - tyvärr en bister uppdatering.
När en man åker till Thailand och träffar en ung tjej, importerar henne till Sverige och skapar ett liv med henne så är han en gubbsjuk mansgris som utnyttjar stackars små thailändska fattiga kvinnor. När en kvinna åker till Gambia och för med sin unga gambian till Sverige så hyllas hon för sin kamp mot fördommar och önskas lycka i sitt nya fina förhållande. Är det jämställt?
När Feministiskt Initiativ med Gudrun Schyman i spetsen skapades satt jag nyfiket och lyssnade på debattprogram, för att sedan förfasas över vart feminismen är påväg.
Ur F!s valmanifest:
Kvinnors löner måste höjas.
Mäns våld måste upphöra.
Föräldraförsäkringen måste individualiseras.
En värld fri från diskriminering måste vara grunden.
Samhällsbyggandet måste ske utifrån kvinnors villkor.
Det jag reagerar mest på är just andra punkten… Jag menar, är det inte så att vi skall försöka förebygga allt våld? Den sista punkten gör mig förbannad! Vaddå utifrån kvinnors villkor? Varför kan vi inte bygga sverige på Svenskarnas villkor, duger inte männen i vårt samhälle? Vilket för mig rakt in på punkten ovan… Var det inte någon som diskriminerades i sista punkten menar ni, F!?
Nej, den respekt som Gudryn Schyman hade från mig som skattefifflande fyllo försvann rätt snabbt.
Så snurrade jag runt på youtube, en vardaglig syssla jag har och hittade bl.a detta:
Hmmm, slita i stycken? Ni för ju verkligen jämställdsfrågan till en helt ny nivå.
Min fråga: Om det hade vart tre män som framfört denna såg, om att slita kvinnor i stycken, hur hade omvärlden reagerat då? Jämställd reaktion? Näe, inte riktigt.
Hurvida det verkligen är en sång framförs av medlemmar i F! uttalar jag mig inte om, du kanske vet? Jag googlade lite - men fann inga tillfredställande svar på en timme och mer tid lägger jag inte.
Idag är feministen ingen jämställdhets kämpe. Idag är feministen ingen feminist. Hon är en manshatare, hon är en Suffragett. Dom tog till militanta metoder för att få kvinnan jämlik. Dom påstod även att många av världens problem berodde på den manliga dominansen och att kvinnan i själva verket var moraliskt överlägsna i jämförelse med mannen.
Så jag undrar bara - hur blev kvinnokampen för lika värde en kamp mot mannen?
Jag kommer att fortsätta kalla mig feminist, ur dess ursprungliga betydelse. Men jag förstår helhjärtat de kvinnor och män i Sverige idag som inte vågar detta. Men våga kalla de nykläckta feministerna vid dess rätta namn: manshatare. För dom är varesig mer eller mindre.
Kram, en feministisk Rebekah
Ps. Bjuder på denna bild som heter: Scars of Discrimination
Jaha, då har man vaknat. Eller ja, halvvaken. Kaffet ur kannan på tio koppar jag gjorde är snart slut och cigaretten brinner i mungipan. Fan vilken rutinmänniska jag är. Fick ett mail igår där det i slutet stod:
- “Ja, när du läser detta sitter du väl ruffsig i håret, med kaffekoppen i handen och ciggen i mungipan så… God Morgon!”
Gissa om jag skrattade. I fem år har min dagliga rutin varit att gå upp, kissa och borsta tänderna (viktigt att tandkrämen står i skåpet), klä på mig, ge hundarna mat och sätta på kaffe medans dom äter. Sedan går jag ut med hundarna en kortis så dom får kissa av sig, går hem och tar en kopp kaffe. Sätter mig vid datorn och tänder en cigg, kollar mailen och fixar dagens musiklista efter det humör jag har för dagen.
Samma sak i säkert fem år, nej… Det måste vara mer än så - förutom avbrottet i Göteborg där jag inte hade dator.
Så här kommer ett par bilder från min morgonrutin med djuren:
Har också en jävla massa tvångstankar, som jag kallar rutiner såklart.
Som att jag alltid måste kolla på mitt namn vid listan över boende i min trapp när jag kommer in i porten - i rädsla över att jag skall gå fel. Har man lokalsinne a la fiskmås så har man.
Solen skiner och det verkar bli en rätt bra dag även om jag har en massa skitgöra att göra idag. Hoppas på att det går snabbt o smärtfritt så att jag kan ta itu med livet. Lagom uttråkad. Känns som att jag har vuxit fast i min datastol och sitter här och flåsar eld. Vänta, ska bara hämta lite mer kaffe…
Sådär ja! Upp o hoppa!
Fick en låt av en vän inatt, som jag tolkar som att jag kanske inte är så tokig i alla fall.
Låten är en tribut till dom som sträckt ut en hand till en vän. Värmer i kroppen. Texten är i övrigt väldigt träffande. Har med det tidigare inlägget att göra, givetvis. Måste dela med mig, fortfarande i ett litet lyckorus över att han mår så mycket bättre.
Ibland är molnen så mörka att solen inte hittar fram… Tack.
Annars sitter jag o hoppas att jag skall lyckas lösa allt som lösas ska - vet inte riktigt tillvägagångssättet bara. Aningen förvirrad (som om det skulle vara en nyhet?). Men om jag lyckas lösa det så åker jag från Halmstaden redan till helgen, och det hade ju varit ett klyft! Så får jag leka med Mr. B, känns som om det var veckor sedan jag tittade på honom men det handlar inte om mer än tre dagar. Underligt hur långsamt tiden kan gå ibland, och ibland på tok för fort.
Nej, nu skall jag iväg i duschen och smeka in min nakna kropp med duschcreme. Vaddå? Det är väl det man gör i duschen, snuskhummer!
Puss o kram, Rebekah
Ps. Jag ska köpa ett hus med en pool om ett år. Är du upp för poolparty?
Idag fick jag ett helt fantastiskt mail, ett mail jag längtat efter och fasat inför - men väntat på.
Känns som om jag nästan inte tror på att jag fick det så jag läser det om och om igen - säkert tionde gången nu och tårarna trillar. Inte för att jag är en bölunge, vilket jag förvisso är, och inte för att jag är ledsen utan för att det glädjer mig in i själen att denna människa som jag älskar så otroligt mycket börjar få rätsida på sitt liv.
Jag trodde att jag skulle känna bitterhet över att min inverkan, när jag försökte hjälpa inte var tillräckligt effektiv och nu när kontakten är begränsad så lyckas personen att vända sitt liv. Men jag känner ingen bitterhet, det finns inte utrymme för egoism. Jag är så oerhört lycklig och stolt över att denna människa som stått på knä under hela vuxna tiden av sitt liv nu står rakryggad och låter stormen smeka istället för piska hans ansikte.
Och han önskar mig samma välfärd.
Tack, och lycka till älskade vän. Jag håller på dig. I praise you in this storm.
Som jag sagt så många gånger förr, men som verkar falla platt: Jag finns bara ett samtal iväg.
Jag och en god vän satt härom natten och diskuterade samhällspolitik av olika former.
Varesig hon eller jag kan egentligen titulera oss höger eller vänster då vi kan ha radikala både höger och vänster-åsikter och allt dess emellan. Vi tycker inte likadant alltid, men ibland är vi rörande överrens. Hon är en grymt bright tjej i unga år och blont hår. Det senaste får hon höra rätt ofta, men oftast bara från dom frustreras över att en blond, ung tjej kan ha en hel del vettigt att säga. Komplex?
Ofta upprörs folk över hur jag titulerar mig själv, eller min avsaknad av titel. Hur jag böjer mina åsikter och uttrycker vad jag anser - många gånger löjligt politiskt inkorrekt. Feministerna rasar över min titulering som feminist, nationalisterna rasar över min titulering som nationalist. Frågan är om jag strävar efter att bli så tomat-nedmejjad som möjligt eller om jag bara förmedlar min åsikt? Folk verkar ju i alla fall lyssna.
Oavsett, så började jag och min väninna diskutera det mångkulturella samhället. Och man skulle kunna ifrågasätta vem som är mest rasistisk, vänstern eller “extremhögern”. Ja, du hörde rätt. Det värsta man kan kallas i sverige verkar vara rasist, men om vi bortser från ordet och koncentrerar på innebörden: Det används för att beteckna ett synsätt, ett sätt att behandla människor, och/eller en samhällelig struktur.
Är det då inte rasistiskt att ge invandrarna företräde in i arbetsmarknaden även då deras kompetens inte är större än en arbetssökande svensk? Regeringen jobbar för att få in procenttal invandrare inom arbetsområden även då det finns svenskar med bättre kompetens. Är inte detta landsförräderi månne? Samma princip som radikalfeminismen börjat ta fäste och strävar efter procenttal kvinnor in i mansdominerade arbeten, även då det finns män med högre kompetens. Jämställdhet - oavsett ras eller kön är uppenbarligen inte längre det primära. Kompetens byts ut mot statistik som vänstern och sossarna kan trycka upp i mitt ansikte för att bevisa att invandringen gynnar sverige i form av arbetskraft.
Men den är ju forcerad!
Invandringen kostar ca: 250 miljoner kronor för sverige per år, och ger inte ens hälften tillbaka.
Svensk integrationspolitik behöver förändras! På 25år har vi tagit in nära en miljon invandrare. Är det verkligen rasistiskt att vilja begränsa invandringen när den kostar Sverige så mycket som den gör? Det handlar inte längre om rasism, det handlar om realism! Dessutom kostar inte bara invandringen sverige i rena pengar, det finns studier på hur mångkulturismen har ökat brottsligheten i sverige vilket kostar både ekonomiskt och känslomässigt.
12/12-2005 meddelade BRÅ att invandrare var överrepresenterade i svensk brottstatistik. De begår fler brott i förhållande till sin andel av befolkningen. Problemet idag är att man inte för statistik över brottslingens etnicitet. Det finns heller ingen statistik på hur många invandrare som sitter i svenska fängelser, men år 2005 var andelen fängelseintagna med utländskt medborgarskap 27 procent. Deras uppehälle i fängelse betalas av skattebetalarna. I Sverige byggs moskéer och vi har numera “invandrar-förorter” där svensken flyr och invandrarna väljer att flytta in pga kontakter med landsmän, vilket omöjliggör inträdet i det svenska samhället. Politiskt så kallar vi detta det fina sorgliga ordet: “utanförskapet“. Skapat av regeringen, anammat av invandrare utan ambition till att vilja ingå gemenskap. Men bör man inte som invandrande från annat land vara glad att få komma till ett land som Sverige som står med öppen famn och massor av möjligheter till att starta ett nytt liv? Jo, enligt min mening. Och av den anledningen så har jag svårt att se “utanförskapet” som en godtagbar anledning till att begå brott - vilket Mona Sahlin angivit som en ursäkt för kriminellt beteende. Så har vi välkomnat en invandrare in i vårt land, med vårat skydd är de deras skyldighet att uppföra sig och lyda svensk lag. Gör inte individen detta så är utvisning det enda rätta för Sverige. Och då oavsett hur dess situation i hemlandet ser ut och vad som där väntar (o nu trampade hon på mänskliga rättigheterna också!)- vi gav en chans, en möjlighet o förlorade på den. Har vi inte möjlighet att försätta invandrarna i arbete pga arbetslöshet eller i bostad pga bostadsbrist så funderar jag: Varför ta in fler? Ett gott alternativ som även skulle kunna bli billigare för sverige är hjälpa nödställda i deras närområde.
Vi betalar alltså i runda slängar ca: 250 miljoner kronor per år för själva invandringen, medans vi har människor som lever på pensioner som är lägre än vad nysvenskarna får i socialbidrag. Är detta att ta hand om sitt land och föra Sverige framåt? Tyvärr finns heller ingen god statistik på hur stor procentandelen invandrare som lever på socialbidrag/försörjningsstöd är, hur invandringen påverkat detta är tydligen inte av relevans för regeringen.
Det handlar inte om rasism det handlar om att Sverige inte kan integrera alla invandrare som vi tar emot därför måste invandringen minska. Det är inte rasistiskt att värna om sitt eget fosterland.
I sverige är det så lätt att bli kallad rasist. När jag hissar svenska flaggan, när jag sjunger “du gamla, du fria“, när jag är mer rädd för våldshandlingar av invandrarkillar än svenska killar, när jag säger att jag är stolt över att vara svensk, när jag säger att jag föredrar långa, ljusa män framför män med utländskt utseende, om jag rakar mitt huvud, säger negerboll…
En fråga: Är detta värdigt Sverige?
Nu sitter ni säkert o pekar “fuck you” och morrar om att jag är rasistisk - och i ärlighetens namn ante det mig. Okunskap - detta förrädiska ting!
Men jag lever ett liv med vänner från olika kulturella bakgrunder och respekterar dom som individer. Det är den svenska invandrarpolitiken jag önskar förändring av. Givetvis har jag så himla mycket mer att säga, men det får bli bra nu. Till största del för att ingen orkar läsa mina långa utdrag…
Jag månar och värnar om ett Sverige jag växte upp i - som då inte såg ut som Rosengård.
Har gjort en snabbundersökning på Moore-redaktionen.
Den kniviga frågan var: “Vem av Moores samtliga modeller genom åren skulle ni helst ha som flickvän?”
Du har kommit hem till Rebekah. Jag är lagom gammal, lagom dryg, lagom snygg och lagom arg men en rätt glad skit ändå. Häll upp en kopp kaffe, rasa och rosa, läs & begrunda - NU KÖR VI!
Rebekah
Senaste kommentarer