w w w . r e b e k a h . s e

Sitter här, nu ensam och känner mig… ensam.
Helgen har rullat på så ofantligt fort och nu är den över.

Jag skall ta alla smaskiga detaljer (finns en uppsjö av snusk, hemligheter & tokigheter som behöver få se dagens ljus!) i morgon. För just nu är jag för trött & lite misspassande sorgsen.
Börjar bakis-fundera. Jag lever ett fantastiskt liv på många sätt och vis och trivs som fisken i vattnet med allt. Mår bra, men just nu är jag ensam. O att känna sig ensam är bland det jobbigaste som finns. Jag är hellre förbannad, irriterad eller ledsen. Men att vara sådär lite vemodigt Lars-Winnerbäck-sorgsen och ensam är ingen känsla jag skulle lägga på top 10.

Jag borde just nu sitta här med ett leende på läpparna för jag har haft en jätte bra helg - som avslutades med massor av skratt, lite förtrolighet och ett sting av värme i hjärtat. Men så tänker jag på att min ena syster, Sandra bor på Malta. Andra syster Hanna ska flytta till USA, Tess har fulllt upp med sambo-liv och jobb. Mamma i Kvikkjokk, pappa långt bort… Vänner startar familjer, filar på karriären & här sitter jag.
Ensam med tre hundar i en halvmöblerad lägenhet och extrajobb i restaurangbranshen. Det är eg. inte så illa som jag får det att låta. Vanligtvis älskar jag att vara här. Jag har jättefina vänner och uppskattas av många men just när den där glada, lite galna, sorglösa och ibland pinsamma Rebekah går och lägger sig - o det bara är jag kvar… Ni vet - den där som man oftast inte är men som är mest lik ensjälv? En touch av självkritisim, ifrågasättande & funderande.

Vad vill jag egentligen? Gör jag vad jag vill eller vad jag tror jag vill och om jag egentligen gör något öht? Kanske gör jag ingenting? Kanske borde jag göra det, eller så låter jag bli.

Jag vet vad jag känner - och har uttalat det högt.
O så faller jag tillbaka och blir trött på mig själv.

Jag säger:
- Varför kan du inte vara sådär glad och sjukt jobbig som bara du är, du är lättare att umgås med då.
Sen säger jag:
- Kan du bara hålla flabben och sluta driva med dig själv, göra fåniga skämt på din egen bekostnad för att roa din omgivning? Du är så jävla jobbig! You make me sick!

Är det egentligen så farligt att vara känslig för en stund? Bara låta tårarna trilla och stå för det precis lika mycket som du står för att du drar mestorra porrskämt på första dejten? Är det så farligt om folk springer? Kommer jag att våga publicera detta i min blog? Eller raderar jag allt och glömmer bort att det är såhär jag känner? Såhär jag är. Är det så farligt?

Kom tillbaka, kom tillbaka, kom tillbaka. Rita hjärtan i min snö.
Jag vill bli sådär varm som jag blev, sådär som du gjorde mig. När du tittade och jag tittade också.
När du höll för min mun och knullade mig som ett stycke kött.
Du är inte här, och jag är plötsligt ensam. Vart tog du vägen?
Jag var inte ensam innan du kom.

du är en jävla fin kille - får jag bli kär i dig och du behandlar mig som en hora och en gudinna i resten av mitt liv?

Kärlek.
Älska.
Knulla.
Lycka.
Glädje.
Vackra ord det är…

säg inte ord du önskar bli osagda - någon kan komma ihåg dem.
Ord man inte gillar. Ord man springer ifrån.

Jag önskar jag vågade gå naken i mitt hem - hela tiden.
Och att du tar på min bilring o säger att jag är vacker.
o klappar mig, stryker mig över kroppen som om jag vore en hund.
Vill-att-du-ser-mig-o-säger-att-jag-är-vacker - humör.
Jag tänker inte ringa dig, men jag vill. Så du vet.

Andra bloggar om: kärlek, knulla, älska, lycka, glädje, funderingar, knull, ensam, hemligheter, hjärta