Det slog mig idag, när jag läste om en ny fasansfull bitincident i tidningen…
Monstret utan namn. Den farliga besten som hugger oskyldiga familjemedlemmar på fyra ben, fluffiga små älsklingar och splittrar familjer, skrämmer omgivningen och får folksamlingar att hurra för avrättning.
Monstret utan namn, ingen bryr sig om vem han är.
I Växjö finns en av dessa namnlösa monster, han hade nästan ihjäl den lilla tax/yorkie-blandningen Kurre.
I artiklarna om detta Växjö-monster kan vi läsa om hur han nästan bet ihjäl Kurre, en blandrashund ägd av en 90årig kvinna, samma kvinna fick plåstras om på sjukhuset. Händelsen utspelade sig utanför en skola, och föräldrar med barn var i panik, sökte skydd inne på skolan. Kaos. Mitt i allt detta står ägaren till monstret, plakat mitt på dagen. Det namnlösa monstret, som kallas kamphund. Monstret utan namn, utan egentlig rastillhörighet. Där med sin fulla husse. Attackerar en älskad familjemedlem, som heter Kurre och är en blandras mellan Yorkie och Tax. På websidorna som meddelar om händelsen hurrar över hälften för avlivning, monstret är omhändertaget och förhoppningsvis avlivas han av polisen.
(bild från annan bitincident)
Detta får mig att fundera…
Detta monster hade kanske fått ett uns sympati om det inte vore för attacken? Kanske?
Detta monster har ett namn, antagligen inte alls ett lika sött namn som Kurre men ändock ett tilltalsnamn. Detta monster kunde ha varit en älskad och omhändertagen familjemedlem, men det är han inte. Han bor uppenbarligen hos ett fyllo som inte vårdar honom eller omhändertar honom på ett sätt man gör med en familjemedlem. Han bor hos en man som super sig packad på dagtid och glömmer att koppla honom, frågan är om man inte skall ha någon sympati för ett vanvårdat djur oavsett ras eller art i dennes händer?
Om jag spekulerar lite så funderar jag på hur det skulle sett ut om någon agerat tidigare, om någon hade uppmärksammat hunden som inte blev omhändertagen på ett gott sätt av sin alkoholiserade ägare?
Men idag är det inte synd om den vanvårdade, missunnade hunden som tvingas att leva med en alkis till ägare som inte ens brytt sig om att lära sin hund att gå i koppel. Idag är hunden enbart ett monster, som vi hoppas på skall avrättas. Och han kommer att avrättas och lämna ett liv bakom sig som troligt aldrig varit bra, aldrig lika bra som Kurres. Och kanske är det lika bra att detta monster, denna stackars hund som hamnat så fel, får frid och slipper leva som han gjort. För från dagen han föddes till dagen han dör har han levt i tragedi, och utan att veta vad lycka är kanske man aldrig kan sakna det?
För glöm inte bort hur många av dessa hundar tvingas leva, hos människor ingen av oss önskar skulle ha händerna på en hund. Misshandlade, vanvårdade, hetsade till hundslagsmål eller aggressiva beteenden. Kasserade som en gammal trasig sko när ägaren ledsnat. Bränd med cigaretter, utsparkade tänder, avelsmaskiner från första löpet… Tror att det är få hundar som får leva i ett så hårt klimat som en “kamphund”… Men vem ger dem ett namn?
“Kamphund dumpad i ett skåp i en husvagn efter att ha förlorat en hundkamp - USA”
“Pitbull hängd i ett träd och huggen till döds med vasst föremål - Köpenhamn”
Kanske är det så att det egentliga monstret är människan?
. Kommentera?
3 personer älskar jag extra mycket idag, nämligen:
Rebekah Issi
Visst känner man sig lite trygg med att köpa Svenska produkter, och det känns bra att köpa produkter inom norden. Vi har ju ett mycket bättre djurskydd och mycket bättre hantering av de djur vi brukar till mat, kläder och annat. Eller hur?
I förra inlägget skrev jag om Finlands pälsindustri, lite chockerande att våra finska grannar har så hemsk djurhantering. Men vår andra granne, Norge, är inte mycket bättre dom. Här är en dokumentär av www.forbypels.no, om den Norska pälsindustrin. Vänligen titta på detta, och fundera på om det är deras päls du vill värma dig med.
. Kommentera?
Den här personen är förmodligen grymmast i världen:
Tina
Finns det NÅGOT som rättfärdigar ett pälsanvändande? NEJ!
Ingenting. Jag hoppas på karma, den som gynnar denna industri hoppas jag på kommer att återfödas till mink, silverräv eller annat “pälsdjur” - gärna i Asien. Ni må kalla mig idiot (bär det med stolthet), men den som väljer att använda päls kan omöjligtvis - enligt mig - ha någon som helst känsla för djur.
Josefine Crafoord, Carolina Gynning, Blondinbella… Väljer att inte fortsätta. Tacky. Hjärtlöst.
Och detta är vad dom verkar uppskatta:
Christina Ricci, Aschly Olsen, Eva Longoria, Kate Moss, Nicole Richie…
Samvetslösa. Hade LÄTT betalt ett stidiebesök för dem på en pälsfarm.
Hur ser en finländsk pälsfarm ut?
“Föreningen Oikeutta Eläimille har publicerat en ny undersökning från pälsfarmer i Finland.
32 farmer dokumenterades under sommaren och hösten 2009. På videorna och bilderna syns grovt vanvårdade djur som hålls i trånga burar utan sysselsättning.
I Finland dödas ungefär [u]tre miljoner djur årligen[/u] för pälsens skull.
Pälsfarmning i dess nuvarande form är helt eller delvis förbjudet i till exempel Sverige, Danmark, Storbritannien, Holland, Schweiz och Kroatien.
Nu är det dags att förbjuda pälsfarmning i lag även i Finland.”
Titta på bilderna och videorna, och kräv ett förbud!
http://www.tarhauskielto.fi/sv/vad-kan-du-gora = vad du kan göra!
Idag avslöjar föreningen Oikeutta Eläimille en omfattande utredning av den finska pälsindustrin. 30 pälsfarmer har filmats under sommaren och hösten 2009 och material från utredningen sändes ikväll i finsk tv. Utredningen visar rävar och minkar med avbitna svansar, stora öppna sår och allvarliga beteendestörningar. Efter liknande avslöjanden på norska och danska pälsfarmer kräver Djurrättsalliansen nu att pälsindustrin förbjuds.
Under utredningen besöktes farmer i framförallt Österbotten som är det område där flest finska farmer ligger. Skugghusen, där djuren hålls filmades utifrån om de var låsta, annars inifrån. På de flesta farmerna förekom grova brott mot djurskyddslagen. Ögoninflammationer förekom på varannan farm, och tandköttsinflammationer på 32 procent av farmerna. Andra skador fanns på 60 procent av farmerna, och döda djur upptäcktes på var femte farm. På 40 procent av farmerna förekom beteendestörningar.
I materialet ingår åtta certifierade pälsfarmer. Enligt pälsproducenterna utgör certifikatet en garanti för djurens välmående. Det enda som krävs för certifikatet är ändå att djurskyddslagen minimikrav tas i beaktande. De värsta pälsfarmerna i materialet var certifierade och samtliga former av lagbrott och brister har hittats på certifierade farmer.
Trånga utrymmen
Samtliga djur hölls i trånga burar utan sysselsättning. Burarnas botten består av metallnät. Den ständiga närvaron av tusentals artfränder gör farmen till en stressande miljö för djuren. Söndriga och rostiga burar kan orsaka skador hos djuren. Hyllorna hade ofta rasat. Vattenautomaterna var ibland tomma eller sönder, eller så var vattnet ofräscht och missfärgat. Det enda djuren kunde sysselsätta sig med i burarna var träklossar eller benbitar. Många djur hade inte ens tillgång till sådana.
Ärftliga sjukdomar
Skadorna och sjukdomarna hos en del djur avslöjade att de lämnats utan vård under en lång tidsperiod, möjligtvis flera månader. En del av djuren kunde knappt se, eftersom deras ögon rann, eller var inflammerade eller skadade. Några djur hade till och med förlorat ett öga, eller åtminstone var ögonen så skadade att det var svårt att avgöra. Flera silverrävar hade förvuxet tandkött, som upptäckts hos farmrävar redan på 1940-talet. Det är frågan om en kronisk sjukdom, om gör det svårt för djuren att äta och dricka. Några av rävarna hade så svullet tandkött att de inte kunde stänga munnen helt. I dessa fall hade sjukdomen gått väldigt långt.
Beteendestörningar
Ett stort antal djur led av beteendestörningar, eftersom deras naturliga behov inte beaktats. De försökte lindra stressen genom att upprepa olika rörelsescheman gång på gång. En del rävar hoppade till exempel fram och tillbaka i sina burar utan paus.
Skador i extremiteter
Flera djur hade deformerade ben. Även om rävar går på tårna lade djuren på farmerna vikten på en större del av benet. Det är oklart ifall detta beror på burens nätgolv, som de tvingas balansera på. En räv hade tydligen skadat sitt bakben för en tid sedan. Benet var extremt deformerat, så att det knappt var igenkännbart. Räven kunde inte gå ordentligt, och på benet fanns ett sår som såg smärtsamt ut. Dessutom var åtminstone två andra rävars bakben skadade, så att de släpade dem efter sig.
Kannibalism och avbitna svansar
Några av rävarna hade förlorat svansen, så att endast en blodig stump återstod. Det här berodde antagligen på att strider om reviret uppstått i de små burarna. I en bur saknade till exempel två rävar svans. En rödräv hade ett öppet sår i nacken. På en annan farm verkade en mink ha förlorat sitt öra. I en bur fanns en död, delvis uppäten räv. Döda djur fanns bland de levande. En rävunge hade varit död länge, och höll på att bli uppäten av maskar.
Neurologiska sjukdomar
En fjällrävshane filmades tre gånger under ungefär tre månader. Varje gång var den i sämre skick. Huvudet var snett, i en position som såg smärtsam ut, på grund av sjukdomen. Munnen och ögonen var skadade. Klorna var förvuxna. Det högra ögat var allvarligt inflammerat, och det vänstra igenmurat. Det vänstra örat var förtvinat. Under den tjocka pälsen var räven mager, och därför såg huvudet och extremiteterna oproportionerligt stora ut. Fjällrävshanen gick runt i buren och nosade i luften. Pälsen nedanför munnen var våt av saliv. Rävens sätt att gå tydde på problem också i bakbenen.
Överlag kan det konstateras att djuren på pälsfarmerna utsätts för stort lidande. Därför är ett pälsfarmsförbud den enda möljiga lösningen, och en allvarlig diskussion om pälsbranschen måste genast inledas.
FY SKÄMS FINLAND! Och fy skäms på er som stödjer detta djurplågeri.
Petas lista över sämst klädda, skönt med lite humor i all sorg:
På en ärad första plats kommer Nicole Richie! “Denna pälsbärande party-tjej är bara djurskinn och ben. Hon är en otroligt krympande kvinna med ett matchande hjärta.”
Andraplatsen får Ashley Olsen med motiveringen: “Att bära päls får en att se 45 kg tyngre ut, men om Ashley vill se tjockare ut föreslår vi en gaffel istället.”
Tredjeplatsen får Christina Ricci, och motiveringen lyder: ” Trots hennes ‘Fred På Jorden’-budskap sågs Ricci nyligen på ett omslag för en tidning bärandes päls från ett slaktat rådjur. Hon bär iallafall inte pälsmössor, tänk så många djur det hade krävts för att dölja den pannan!”
Och fjärdeplatsen går till desperata hemmafrun Eva Longoria med motiveringen: “Man tror att hon skulle vara mer sympatisk mot kaninerna med tanke på att hon ligger runt som en på Wisteria Lane.”
Till min stora glädje så hamnar halal och kosher-slakt på tapeten igen. Härligt att fråga tas upp!
Denna gång av Lars Lindström på expressen genom denna debatt. Och åter igen påpekas det att metoden är smärtsam, och djurplågeri. Ändå så får vi i Sverige detta kött importerat. Bör bli ett förbud för detta genast. En god anledning till att rösta på Sverige Demokraterna:
- Kampen mot det djurplågeri som den obedövade ritualslakten innebär har länge varit en prioriterad fråga för oss Sverigedemokrater, vilket framgår av bland annat vårt valmanifest från 2006 och den intensiva kampanj vi drev kring frågan inför förra årets EU-val, säger Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson i en kommentar.
Åter igen suckar jag mest åt de andra partierna som inte kan acceptera att Sd har intresse i andra intressanta frågor än invandringen.
Fredrik Malm (FP) beklagar att frågan nu exploateras av Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga grupper.- Det som är viktigt nu är att de främlingsfientliga kampanjer som satts i gång för att också förbjuda import av halalkött inte får någon framgång.
Antar att Fredrik Malm vill äta sitt kosher-kött ifred. För jag kan väl tycka att även om man i övrigt står olika politiskt sätt så borde man i gemensam front försöka att påverka det man vill förändra gemensamt. Varför önska någon att inte nå framgång i en politisk fråga man håller med om?
Jag kan inte göra annat än hålla med Djurskyddets förbundsordförande Sven Stensson:
- Djurplågeri grundat på vidskepelse.
. Kommentera?
8 personer älskar jag extra mycket idag, nämligen:
Issi
Carina
Lisa
julia
Marie Maria Jallow
Jag kan tänkta mig att hela Göteborg fortfarande är i chocktillstånd efter den fasansfulla händelsen i morse. En livsfarlig best gjorde en spårvagns-resa till en obehaglig mardröm, han gick på ensam och helt utan målsman. Totalt kaos utbröt och polisen tillkallades med hundpartrull för att fånga in det fasansfulla odjuret. Det var en “kamphund”!
Och reaktionen var olika hos polismännen.
Var den aggressiv på något sätt? - Nej, den ska inte ha gett sig på någon passagerare under färden men det är ju inte så kul att ha en sådan hund lös på en spårvagn, säger Björ Blixter
- Han var jättesnäll. Bara viftade med svansen. Han är en trefärgad blandras. En pitbullaktig sort, berättade polismännen som tog honom till stationen City, där han chippades.
Är det inte förbannat underligt? Hunden var snäll, och gjorde inte en fluga förnär. Men bara för att hundkraken ser ut som en ras som gemene man beslutat sig för att ogilla så ska fyra tidningar skriva om den “fasansfulla” händelsen som om det vore ett mord som begåtts?
Hade det varit en labrador som tagit sig en åktur med spårvagnen så hade rubriken blivit:
“Lilla Snuffsen tog sig en åktur med spårvagnen” och så en gullig liten text om den snuffsiga lilla hunden som så charmerande stigit på spårvagnen för att leta efter sin husse.
Jag är trött på dålig jouralistik, och tidningar som utnyttjar “kamphundar” för att sälja smaskiga artiklar.
Snuffsis:
Kommentera? 8 kommentarer från:
Issi
Carina
Lisa
julia
Marie Maria Jallow
. Kommentera?
Den här personen är förmodligen grymmast i världen:
Marie
Äntligen har Amstaffen Majlo fått återförenas med sin matte och husse. Efter 330 dagars omhändertagande av norsk polis, som kämpat för att ta livet av honom, har äntligen Majlos husse och matte fått tillbaka sin hund.
Läs mer HÄR.
Jag kan inte ens tänka mig hur lättade dom måste vara. Nu är Majlo i Polen, hos husses bror. I väntan på att hela familjen skall återförenas i Sverige. Jag hoppas och önskar innerligt att Majlo får en ljus framtid, och att han inte tagit för mycket skada av att få sitta på hundstall i över ett år.
Monia, Majlos matte, säger att han verkar lite osäker och rädd. Inte helt ovanligt för en hund av denna hundtyp att bli efter så lång hundstalls-vistelse. Amstaffar är mycket fysiska hundar, på alla sätt och vis men kanske främst i sin önskan om beröring och tillhörighet i sin familj.
Du har kommit hem till Rebekah. Jag är lagom gammal, lagom dryg, lagom snygg och lagom arg men en rätt glad skit ändå. Häll upp en kopp kaffe, rasa och rosa, läs & begrunda - NU KÖR VI!
sussi
Senaste kommentarer